vokatfiskals-embetet till Kgl. Kammarrätten jemväl inkommit med särskilte, uppå den hålln undersökningen grundade, memorialer, sig var: oförhindrad, utan afseende derpå, att tiden fö besvärs anförande öfver samma utslag ännu ickt tilländalupit, att i målets närvarande skick ytt rande derutinnan meddela; ifrån hvilket beslu Hr Kammarrättsrådet Sandström var skiljaktig och ansåg, att då tiden för besvärs anförande öfver Kgl. GeneralTullstyrelsens utslag ännu icke tilländalupit, och Advokatfiskals-embetet ej el ler, på sätt 11 Saf. Kgl. Kammarrättens instruhtion stadgar, af berörde utslag undtått del, fö! bevakandet af Kgl. Maj:ts och kronans rätt, 1 frågavarande utslag för närvarande icke föranleda till annan åtgärd, än att detsamma borde till Advokatfiskals-embetet öfverlemnas. Då målet i följd häraf nu till afgörande företogs, stadnade Kgl. Kammarrätten uti följande Beslut: Som vid den inför Kongl. GeneralTullstyrelsen i målet hållne undersökning, sådane omständigheter förekommit, hvilka afse äfven Kgl. GeneralTullstyrelsens egna åtgärder; men Hr GeneralTulldirektören och Kommendören af Kgl. Maj:ts NordstjerneOrden, Grefve Posse, samt Hr KansliDepartementschefen, förste expeditionssesekret. och riddaren af samma orden Fåhreus, hvilka deltagit uti Tullverkets styrelse under den tid balans tillvarit och blifvit upptäckt, jemväl verkställt undersökningen i målet och utslag deruti meddelat, hvarföre ock samma undersökning är och måste vara i så måtto ofullständig, att den hvarken sträckt sig eller ens kunnat sträckas till utredningen af berörde åtgärder eller deras möjliga inverkan på balansen; alltså och emedan, vid sådant förhållande, balansutredningen i sitt närvarande skick saknar egenskap att kunna ligga till grund för den ansvarslan, hvilken, på sätt och i den ordning 13 uti Kgl. Maj:ts d. 15 Oktober 1831 för Kgl. Kammarrätten utfärdade nådiga instruktion föreskrifver, bör hos Kgl. Kammarrätten utföras emot alla dem, som tillsyn och kontroll å nu mera aflidne Tullförvaltaren Findår i dess uppbördsbefattning, jemlikt instruktioner och serskilde föreskrifter, aålegat; ty och med anledning af 21 Ä uti högst-berörde nådiga instruktion, pröfvar Kgl. Kamarrätten, med undanrödjande af Kgl. GeneralTullstyrelsens understäldta utslag, skäligt att, till utredande af så väl desse, som de flere förhållanden, hvilka härvid kunna sig yppa, förvisa målet åter till förnyad handläggning af ojäfvig GeneralTullstyrelse, som eger att, utan hinder af det nu undanröjde beslutet, i den ordning författningarne för balansmål stadga, målet å nyo upptaga och afgöra genom utslag, som Kgl. Kammarrättens pröfning underställes, med dervuti tillika lemnad besvärshänvisning i öfverensstämmelse med Kgl. förordningen d. 2 Juni 1736 och Kgl. f. d. Kammarrevisionens cirkulär d. 12 Nov. 1784; börande till Kgl. Maj:t afgå underdånig skrifvelse, hvaruti, jemte tillkännagifvande af det sålunda fat-: tade beslutet, hemställan varder i underdånig-. het gjord derom, det Kgl. Maj:t, till den för-: nyade undersökningens företagande, täcktes i stället för Hr Gen. TullDirekt. Gr. Posse och Hr KansliDep.chefen, förste exp.sekret. Fåhreut, i nåder förordna serskild Gen.TullDirektör och KansliDep.chef. Herr Kammarrätts-rådet Sandström yttrade: För att rätt bedömma den nu yppade frågan om Kongl. General-tullstyrelsens behörighet att handlägga Finerska balansmålet, måste hvad som rörer balansens bestämmande emot uppbörds: mannen, och hvilket ensamt utgör föremål för det meddeldte, nu under proöfning komne utslaget, noga skiljas ifrån hvad som angår den serskilda undersökning, hvilken bemälte styrelse, till vinnande af upplysning derom, huru vederbörande tjenstemän sina åligganden fullgjort, låtit anställa: och enär, i förstbemälte afseende, hyarom nu endast är fråga, förekommer att det, jemlikt 4 S. i Kongl. Kungörelsen den 10 A-: pril 1828 och 11 . af Kongl. Kammar-rättens RA 4 RA KN