konservativa, hvem finnes väl, som visar sig! hafva något sådant mål i sigte? Det uppskof, som man kan hoppas att vinna genom sitt motstånd mot demokratien, söker man använda det! på folkets förberedande att klokare handhafva demokratien, då den kommer? Finnes en enda, som icke långt heldre sätter sig emot hvarje dylikt bemödande, på den grund, att kunskap är makt, och att kunskapens utbredande blott skall påskynda den befarade olyckan? Och finnes en enda konservativ i någotdera parlamentshuset, som inser, att de högre klasserna behöfva höjas i värde och duglighet, för att bereda dem till högre värf och skarpare strid, än j som hittills fordrats af dem? Finna de sig icke: alldeles belåtna med en Torylord eller en landtegendomsherre, eller en anglikansk prest, sådana de äro? Och de två universiteterna — dessa: korporationer, hvilkas speciella pligt det var att! motarbeta tidens försvagande verkan på sinnena och uti samhället utsända män, som ej vore krea-: tur af sitt tidehvarf, utan mäktige att höja och! pånyttföda det — uwuniversiteterna, som skamligt försummat sin egentliga pligt, tilldess, såsom händelsen alltid är med försummade pligter, sjelfva medvetandet deraf såsom pligt försvunnit ur deras minne — dessa universiteters nu-. varande konstitution och hela system, ända intill de minsta af deras missbruk, dissenternas utestängande; är icke allt detta sådant, hvarför I hvarje Tory, om än icke, såsom han sjelf skrytär, vill dö i sista löpgrafven, åtminstone ämmr rösta i sista voteringen? Kyrkan, hvilken omtalas såsom det andra stora verktyget för natio-, nalbildningen, längesedan. det hela förvänd till) ett stort verktyg för hindrande af all bildning, : utom inskärpandet af lydnad för antagna satser och konstituerade myndigheter — hvilken Tory har någonsin i sigte en plan till några förändringar i denna institution, om cj på sin höjd. sådana, som kunna tjena att mildra fienders anfall och visa institutionen i en mindre motbjudande skepnad? Hvilken politisk Tory skall icke i sista stund sätta sig emot hvarje ändring i denna kyrka, så snart därigenom pastoraterne skulle upphöra att vara brödstycken för en familj, eller de högre kyrkoembetena belöningen för politska eller enskilda tjenster? Tories, åtminstone de, som äro i parlamentet eller i embeten, eftersträfva icke goda institutioner, eller ens bevarandet afde nu befintlig.; deras syfte är att förtjena på dem, emedan de finnas. Vi tveka ej att yttra vår öfvertygelse, det en sannare konservatif anda, hvad som rörer det goda i vår gamla Konstitutions grunder och ändamål, lefver hos många, som äro afgjorda fiender till dessa institutioner i deras närvarande skick, än hos de flesta, som kalla sig Konservativa. Men det finnes en hop beskedliga människor, som alltid förblanda sträfvandet till ett mål med blind tillgifvenhet för alla de medel, med hvilka det antingen redan sökes eller föregifves sökas. De hafva ännu att lära, att korporationer af menniskor, som lefva i anseende och maktutöfning, under sken af att uppfylla ändamål, dem de alldrig ärligt söka, äro just det stora hindret för dessa ändamåls ernående, och att hvar och en, som hyser ett sannt nit för deras ernående, måste begynna med att rödja dem ur sin väg. Så mycket om civilisationens politiska verkningar. De moraliska, som hittils endast i förbigaående blifvit betraktade, fordra närmare skärskådande. De kunna betraktas under två synpunkter: civilisationens omedelbara inflytande på den individuella karakteren, samt de moraliska verkningarna af den obetydlighet, hvari individen nedsjunker, i förhållande till massorna. En af de verkningar, som en hög civilisation yttrar på karakteren, är en förslappning af personlig drift oeh kraft, eller rättare dess koncentrering innom den trånga kretsen af personens omtanka att förvärfva penningar. Allt som civilisationen stiger, blifver hvar människa beroende för större eller mindre del af hvad honom närmast rörer, icke af sina egna ansträngningar allena, utan af samhällets allmänna ställning och amstalter. I det råa tillståndet måste hvar mans personliga trygghet, skyddandet af hans familj, hans egendom, sjelfva hans frihet till stor dell bero på hans egen kroppstyrka och hans själskraft eller list; i det civiliserade tillståndet tryggas allt detta åt honom genom medel, som ligga utom honom. Den tilltagande hyfsningen il sederna skyddar honom emot mycket, hvarför han förut var utsatt; och i allt öfrigt kan han med allt jemnt ökad trygghet lita på soldaten, Alcaaenten damaren samt (då dessa verktvoc ( h Ti f li