Aftonbladet – 1 juli 1837, sida 3

hållandet och om systersonen vid sådana omständigheter vore värd den lycka han ernat honom, tagit en utväg, som jag vill trotsa hvilken annan onkel som helst att efterfölja. Han har r nemligen påklädt sig en tjenares skepelse, ställt munnen på vid gafvel, hängt armarna slokiga, skrapat de få återstående hårtofsarna ned i pannan, och sålunda begifvit sig i herr grosshand-IHlarens hus, för at äta drängspis, rofvor och pumpernickel, — det är annat det än ett at tropikens aromatiska läckerheter nedtyngdt bord på en Amerikansk plantage! för att stå bakpå vagnen, när herr grossören promenerar, för att Idamma rummen, piska kläder, och hvad vet jag? kanske till och med borsta stöflor! Betänk o läsare, hvilka oerhörda uppoffringar och försakelser af en gammal man! Men hvad gör icitke en för sin systersons väl intresserad onkel Ifrån Amerika? Så långt i ädelmod går bestämdt ingen vanlig Europeisk morbror. Den dumma Petter, ty det är så han i grossörshuset kallas, har nu tillfälle att göra sig fullkomligt bekant med så väl-den ena som den andra, han fin-Iner sin systersson, som verkligen i dessa dagar gift sig med grosshandlarens dotter, snart satt på det grymmaste prof, då svärfadern, som anIsetts ganska rik, plötsligen rymmer från staden och lemnar mågen qvar att, så godt han kan, reda sig med husets krediuorer; han drifver sjelt detta prof till det yttersta, då han på försök genom ett falskt bref låtergsystersonen förstå, att den amerikanska onkeln, på hvilken han hoppats, nyss vore död, och. gjort testamente åt — en annan; han upptäcker hos den unga mannen i denna olyekliga belägenhet allt flera aktningsvärda sidor, ja han oöfvertygas till och med om att äfven den unga frun verkligen eIger många goda egeriskaper, som endast z I ei hd Mo Ladi — en kris, sådan som denna, för att utvecklas. Och den godhjertade gamla mannen kan ändtliIgen icke längre hålla sig. Det är ett afgörande dgonblick. Sy stersonen år hotad med förlusten af sin frihet; han har med mundtligt löfte gått borgen för svärfadern; björnarna mumla redan på alstånd. Då tar dumma Petter handen i I bröstlickan: Huru mycket är det, som måste betalas? . . . Hundra tusen? Se der en miljon! Och han kastar en tung och tjock plånbok för sin systerssons fötter. Blir unga herrn ling i ansigtet? jag vågar tro det. Herr Torslow, som Dumma Petter, gör af denna en smula triviala komedi någonting ganska usderhållande. — Detta är geniets prerogativ. Man tränges hvarje qväll om platserna i den lilla salongen, för att få skratta sig till döds ät den förställda onkelns oefte,härmliga dumhet, då och då i en åa part kontrasterad med denna; i blick och gester ännu mera än i ord enoucerande slughet, den Hr T. så väl förstår att återge och använda. ; Fästmannen fråg Norrköping. Komedi i två akter. Lokaliserad. Ett hus, som har två ingångar, en från Ve-i sterlångg satan, en annan från Presigatan; — som ni vet, är detta verkligen förh-llandet med alla! hus vid nämnde gator; märk således hur väl! lokaliseradt! — ett porträtt i glas och ram af den vackra Dalkullan; — sådana finnas ju i hvartannat hus i Stockholm; se der åter en sann lokalisering! — en gammal herre, jag tror grosshandlare, som vid hvartannat ord rullar sig i stofiet, och visserligen, for bvad anbelangar karakter och sätt att vara, lika gernal skulle kunna passera för Berlinare, Boråsare eller Stockholmare, men som onekligen har ett visst tycke med någon, Gud vet hvilken, som jag ofta mött på våra gator, — således lokal: serad a merrveille, eller hur? — ett par mamseller, som tala om omnibusar och bruunsbalet, ty lokaliseringen är strängt, förträffligt genom förd; — ett par unga män, den ena sck ter, så dan som hvyarannan menniska är här i Stockholm, — det ligger utan tvifvel i denna titel mycken dokelisering, — den andra en herrel från Norrköping, vid namn Ullinder, — hur! sinnrikt lekaliseradt! ni minns ju att ullmark-j naden hålles i Norrköping; — vidare, Gud vet! hvad! en bukett, en biljett, en amurett och eni dertill, en husmamsell med en ljusastake, et mörkt rum innanför ett annat, missförstånd och rendezvous, huller om buller och buller om huller; gör något obegripligt af allt detta och ni ha: enl lokaliserad komedi. i två akter, som kallas: Fästmannen från Norrköping. — Sjelfva Hri Torrslow är till och med ej i stånd att gilvaj denna pies något intresse. En fästmau har;