måste uppstå derigenom, att den arbetande små-, ingom begynte få en billig ersättning för sinl möda, och egendom och kunskap blitva spridda bland millioner. En verkan af civilisationen är, att den andel af kunskaper och egendom, som tillkomma en individ, begynner få allt mindre och mindret inflytande, och alla resultater mer och mer bestämmas af massornas rörelser, så vida kraften af samverkan och sammanhållning går i bredd med deras tillgångar. Och hvem ser icke, att de det göra?, Det finnes icke ett säkrare prof på civilisationens framsteg, än att samverksamheten vinner i styrka. Se på vilden! han har kroppsstyrka, han har mod, tilltagsenhet, ofta förstånd; hvad är då, som gör alla vilda samhällen svaga och fattiga? Samma skäl, som hindrat lejonen och tigrarma att på så lång tid utrota menniskoslägtet: oforreågan af samverksamhet. Det är endast aviliserade varelser, som kunna sammansätta sig. All sammansättning är ett kontrakt, är uppoftring af något af den individuella viljan för ett gemensamt mil. Vilden kan icke förmå sig alt for något ändamål uppoffra tillfredsställandet af sim personliga vilja; hans naturdrifter kunna ej böja sig för havs beräkningar ). Se åter på slafven! han är visserligen van att tvinga sin vilja till undergfvenhet, men för en herres vilja, icke för något sitt eget högre ändamål. Det felas honom foörstånd, att uppfatta ett sådant mål; och i synnerhet kan han icke göra sig begrepp om em orubblig regel; och om han än det kunde, äger ban dock icke förmåga att stå fast dervid. Han är van vid att styras, men ieke vid att styras af sig sjelf; då en pådrifvare icke står öfver honom med piskan, belinnes han oförmögsare att motstå någom frestelse eller tvinga mågon lusta, än vilden sjelf. ? Vi hafva tagit exempel af ytterligheter, på det vår sats må framstå så mycket tydligare: men observationen äger allmän tillämplighet. Ja mera ett folk nalkas vildars eller slafvars tillstånd, desto oförmögnare år det att handla samfälligt. Se på selfva kriget, ett obildadt felks allvarligaste förehafvande! se, hvilken roll råa eller halfciviliserade och förslafvade nationer spelat emot civiliserade, ända från Marathon til närvarande tid! Hvarföre? Emedan disciplimen är starkare än antalet, och disciplin, d. v. s. fullkomlig samverkan, tillhörer civilisationen. För att gå till våra tider, så läs Napiers historia om kriget på Halfön, och se, huru oduglige kalfvildar äro till samverkan. Under all den entusiasm, som lifvade spanska nationen i dess kamp mot Napoleon, kunde ingen enda chef, militärisk eller politisk, handla i samråd och öfverensstämmelse med den andre; ingen enda ville uppoffra en hårsmån af sin vigt, sin magt, sir opinion för den gemensamma sakens tydliste kraf; hvarken generaler eller soldater kunde iakttaga krigskonstens enklaste reglor. Finnes någcet interesse, som bör förmodas starkt lå an på äfven vildars sinne, så är det begäret att gemensamt krossa en fruktansvärd grarne, dem ingen af dem är stark nog att ensam motstå; men inga andra än civiliserade nationer hafva någonsm varit i stånd att bilda ett förbund. I Indien hafva infödingarnes stater bhfvit besegrade af Engelsmännen, den ena efter den andra; Turkiet gjorde fred med Ryssland i samma ögonblick då det anfölls af Frankrike ); verldeas nationer förmådde aldrig åvagabringa ett förbund emot Romrarne, utan slukades efter hvarandra; vissa af dem voro alltid beredvillige att hjelpa till vid ide öfriges kufvande. Företag, som fordra frivillig samverkan af många, af hvarandra oberoende, personer, hafva i andra än mycket civiliserade nationers händer alltid misslyckats. PDBet är icke lätt att inse, hvarföre denna oförmåga af organiserad samfallighet utmärker vildar och försvinner med civilisationens uppkomst. Samverkan, likasom alla andra svåra saker, kan erdast läras genom vana; och för att blitva dugLig dertill i stora ting, måste ett folk gradvis uppmanas dertill i små. Nu är den framskriMinne detta är en historisk sanning ? Hvad man sett berättadt om s. k. vilda nationer, bekräftar ingalunda förf:s uppgift. Och denpå var dessutom onödig i hans lärobyggnad. För sina egna beräkningar kan vilden gerna, om icke böja, åtminstone suspendera sina