Aftonbladet – 30 juni 1837, sida 2

steg icke nödvändigt skulle bestå i att taga 1 .sked; af v. Knorrings i tvänne särskida bilje: er meddelade afslag på v. Schants begäran om z tt sammanträde för att få tillkännagifva sitt besiut, och i hvilka biljeiter yttrades, att kamraterne blott afvaktade v. Schantzs handlingssätt; af omröstningen och voteringspropositionen d. 29 Jan., som voro sådane, att v. Schantz nästan omöjligen kunde behålla sin tjenst utan att kränka sin hederskänsla; af v. Steyerns vid bei sagde sammankomst upplästa, men ej tillrättakomna bref, jemte dertill fogade munsiliga ytt-. randen, allt åsyftande att öfvertyga v. Schantz, att han d. 7 Jan. förbundit sig att taga afsked. Och då flera omständigheter styrka, att de tilltalade gjort, hvad de kunnat, för att bereda j verkställighet åt den uppgifna afsigten, och v. : Schantzs egen tvekan om hvad han borde göra ; endast bevisar, att de tilltalades använde medel nära nog ledt till ändamålet, samt den invändi ningen, att fysiskt tvång, äfvensom den åsyftade i följden uteblifvit, icke ursäktar, enär de tilltalatde användt moraliskt tvång och gjort, hvad de I kunnat för att försätta v. Schantz i nöd ändighet att taga afsked, ehuru mellankomne hinder tillinvtetgjort. deras afsigt, så antager Hr Krigshofi rättsrådet såsom klart, att de anklagade kränkt v. Schantzs fria val att qvarstå i tjenst och velat nödga honom att derifrån taga afsked. i i 5) Huruvida de elfvas förbrytelse kunde hänföras ull duellsbrott. Häröfver yttrar sig Herr Krigshofrättsrådet : med särdeles utförliga, men i följande sammandrag hufvudsakligen innefattade grunder: Att von Schantz skulle begärt sammanträdet den 29 Januari, derför finns ej annat bevis än den med de tilltalade likasini nade Kontreamiralen Cronstedts bref till v. Knorring; och det är i alla fall sakert, att v. Schantz aldrig kunnat begära en sådan opininionsyttring, som den v. Knorring vid tillfället begagnat. Men det är klart, att en medborgares anspråk på aktning förnärmas, då personer, utan laglig befo genhet eller laga anledning genom votering ifrånkänna honom sådana anspråk; att voterings-propositioner inom en oflicersgrad, rörande en medborgares obrottsliga handlingar, icke kunna skyddas genom åberopande af den ; allmänna omdömesrätten; att förevitelser för en handling, i synnerhet då de ske i kränkande ; ordalag, äro ej blott förbjudne mellan dem som -stå under duellsplakatet, genom de i detta plakat förekommande ord: ehurudan orsak han ock dertill hafva må, utan ock i synnerhet vådliga inom militärståndet, der sämjan snarast rubbas, om kamratarne upphäfva sig till domare i stället för cheferne; att en opinionsyttring, :om den ock vore begärd, urartar till skymf, då den gifves i kränkande ordalag; att en förolämPsi pande tillvitelse måste medföra straff, isyn— nerhet då en inför lag obrottslig handling stämplas till vanhedrande, och således kan gifva den dömde till pris åt medborgares förakt och skada hans fortkomst; att en inom en dertill sam:mankallad korps anställd omröstning, buruvida jen visshandling är hederlig eller vanhederlig, icke kan betraktas, som ett enskildt omdöme; att konsul Bergemans åtgärd att vända sig till orätt auktoritet och begagna ett otillständigt skrifsätt icke kan läggas v. Sch. till last, eller berättiga hans kamrater att blanda sig i en dem icke angående sak; att då 60 kap. Missgerningsbalken med straff belägger äfven ohöfviska och föraktliga ord, och Duellsplakatet förbjuder Ridderskapet och Adeln, Krigsbefälet ochderas vederlikar att skymfå och förolämpa hvarandra, och ålägger dem att gifva upprättelse för den skamfläck man i någons frånvaro lägger på hans goda namn,liksom reglementet ålägger krigsbefälet, att genom ett värdigt uppförande förvärfva aktning och förtroende: så följer ock deraf att det af en officerskorps uttalade omdöme, att någon vanhedrat den korps, vid hvilken han tjenar, ej blott kan skada honom i allmänna omdömet, utan ock innefattar den förklaring, att han åsidosatt sina pligter; som officer ; att då Duellsplakatet tydligen är gifvet, ej allenast för att skydda godt namn och rykte, så att de icke skymfas genom någon för dem menlig handling, utan ock för att genom ett sådant stadgande förekomma hvarje tillfälle till sjelfhämd och duell, så kan ingen tvekan uppstå derom, att ju en beskyllning af en officerskorps det någon vanhedrat korpsen, måste hänföras under Duellsplakatet; att då Kongl. förklaringen 1695 säger, att detta plakat ej må tillämpas å den, sontsaf öfverilning retorquerar en skymf i samma stund den tillfogas, utan å den, som af långo Yräkt söker sig hämnas, samt Brefvet 1691