Aftonbladet – 30 juni 1837, sida 1

ga om förgyllningar aldrig förr sett några andra än de, som möjligtvis finnas på klubben, hafva återkommit från Versailles, dit de varit bjudna, alldeles uppblåsta af den högfärd, som man i rågadt mått låtit dem insupa. Arma, arma bourgeoisie ! Till råga på allt, om vi återflyttats för ett ögonblick till den gamla regimens högtidsdagar, hafva vi äfven sett en af dess värsta olycksdagar åter passera för våra ögon. Den katastrof, som förbittrade festerna vid Marie-Antoinettes förmälning med Ludvig dem 16:de, har äfven på ett förfärligt och bedröfligt sätt utmärkt högtiderna vid prinsessan. Helenas bröllop med hertigen af Orleans. å Män hade kallat folket ut till. Marsfältet, för att njuta den lockande förlustelsen af ett militäriskt skådespe!; och detta skådespel har vållat talrika offer. Män i blomman af sin ålder, qväfde under den påträngande mängden, mödrar kullkastade på sina barns kroppar och trampade under fötterna, gubbar, döende i trängseln af den återvändande massan, som var för stor för de passager, dem polisens förtänksamhet lemnat öppna, se der de för evigt beklagliga händelser, som af publicitetens alla echo upprepas, i sanning rätt tragiska händelser, emedan de, trots en och annan hofmans vilda otålighet, gjort ett uppskof i balen på stadshuset! Och må man väl besinna, hvad det var för ett slags skådespel, hvartill dessa oförståndiga folkmassor blifvit inbjudna. Det gällde ex stad af måladt papper, den man gifvit till pris åt våra soldater, till minne af. belägringen utaf Antwerpen! En styrelse, som ger dylika mihtäriska fester, förtjenar väl att hos utlänningen represen.eras af general Bugeaud. Berättelsen om denne store härförares möte med Abd-el-Kader skall qvarstå för evigt. i den konstitutionella historiens häfdeböcker. Efterverlden skall veta, att en fransk general erbjulit fred åt en chef för några barbariska HBorler; att han nästan ensam gått att besöka: en veduin midt i dess läger, och att vid: konfe!ensens slut emiren kunnat med stolthet yttra ill sin armå: Jemfören er anförares värdighet ned den, som edra fienders chef inför eder å ålagalagt Napoleon, som icke gällde i Frankrike . för ner än en stor man, visste i Egypten låta sig älla för en halfgud! Men man skulle tyvärr kunna säga, att ärans der äro för oss förgångna. Ty vi äga icke nera någon, hvarken af våra vapen eller vir idustri. Vi äro hvarken hvad Frankrike tillörene alltid varit, eller hvad England är ännu denna stund. Fredens välsignelser felas oss å samma gång. som krigets kraftyttringar. ENS BEIT I STIAAPE LA STSPRTST AIKA AT ENTRE RERARINE ATLAS