Aftonbladet – 30 juni 1837, sida 1

penn, VE Ve nens byxor. Man har häri, Sire, velat det omöjliga 5) Hvilken menniska befann sig väl någonsin jen bättre ställaing, än Napoleon, att midt i an -!sigtet på dem bryta med den monarkiska hög förnämhetens traditioner. Napoleons fester, n ikänner det, Sire, voro stormningar af städer vunna bataljer, kullstörtande af throner. On han berusade folket, så var det icke med vir från sina måltidsbord, det var med rökmolner Ifrån sina segrar. Hvad behöfde hen omgifva sig imed lyx, han som spridde omkring sig der bländande glansen af sitt snille? Hvad behöfde han att på sina skuldror hänga Ludvig der 14:des mantel, han som på samma gång var den mest fruktade af potentater och krigshöfdingar, han som kunde visa sig för sitt folk, hållande : ena handen en spira, mera tung än Carl den femtes, och i den andra ett svärd, mera segerrikt än Carl den stores? Nå väl, Sire, sielfva Napoleon kunde icke förena den monarkiska priucipen med strängheten i demokratiens seder. Han behöfde pomp, älven denne man, som kunde taga hela sin ära och hela sin magt af sig sjelf; han behöfde, äfven han, sammet öfver thronens fyra bräder, han behofde kammarherrar och pager, hofmän och hofpoeter, hedersvakt, och hvad vet jag? till och med en kejsardotter till gemål. Så stora äro de oemotståndliga frestelser, som medfölja den rang, till hvilken Napoleon hade uppstigit, att han genom dem råkade bli en konung lik alla de andra, en vanlig konung. Ni ser det, Sire, en borgerlig monarki är omöjlig. Och om Napoleon ansåg den yttre prakten nödvändig för konungsligheten, skulle då det, som den tiden var oundgängligt, icke mera vara det i dag? Tro mig, Sire, monarkien har i dag mer än någonsin behof af att visa sig för menniskorna i hela glansen af sin pompElaka pamflettister ropa som bäst om att makten, sådan den; nu befinner sig, hvarken talar till folkets E j grepp eller känslor. Nåväl, sätt lås för munnen på libellisterna, derigenom att ni återställer Versailles. — fnneslut det närvarande ögonblicket i beskyddet af det förflutnas minnen! Intressera för uppehållandet af dagens affärer en Turennes och Condes, en Racines och Molieres, en Fenelons och Bossuets stora monarkiska skuggor! Ställ upp dessa imponerande skuggor omkring er thron, på det att vid deras anblick massan må stadna betagen af vördnad och beundran! Utan tvifvel är det för att hörsamma inspirationer af denna natur, som man med stora omkostnader uppförgyllt Verseslas slott ; som man sökt genom hopad prakt återställa det till hvad det fordom varit; som man i dess sedan så lång tid öfvergifna vestibyler sammankallat Frankrikes pärer och marskalkar, poöter och artister, statsmän och lärde. Det är utan tvifvel i det ändamål, vi nyss antydt, som man åter tändt på de vaxljus, som blefvo utsläckta om natten den 5 Oktober; som man i alla sa-. longer uppdukat kostliga bord; som man i gallerierna hopsamlat taflor, föreställande alla de stora händelserna, och statyer, föreställande alla! de stora männen. Men hör på! det kan icke gerna vara tillåtet att på det der sättet stympa historien. Frankrikes monarkiska forntid innesluter icke endast och allenast heroer och heroiska dater. Och för att nu blott hålla oss vid Versailles, har detta slott då aldrig varit bebodt af andra innevånare, än) dygderna och snillet? Vid sidan af M:lle de la Vallicres porträtt, hvarför har man icke satt alla Ludvig 14:des underordnade mätresser. Måhända är det i samma sal, derjag ser Turennes byst, som Louvois öfverlade härjningen och mordbranden af Pfaltz. Der, hvarest ni påminner mig Fenelons toleransoch evangeliska menniskokärlek,; uppgjorde de bigotta rådgifvarne hos en försvagad konung den helvetiska planen till dragonnaderna. Här var det som döttrar till suveräner drömle en okysk kärleks drömmar, der var det som Jeanne Vaubernier begrundade medlen, att ge rytt lif åt en konungs njutningar, hvars blod nlifvit af utsväfningar utarmadt. Och, folket har godt minne. Ni visar det lott ena sidan af medaljen; det begär att äfven å se den andra. Huru dermed nu än må vara, medgifva vi ätteligen att ingenting felat i prakt vid den fest, om i anledning af prinsessan Helenas bröllopF lifvit gifven i Versailles. Den. har varit sålt FT ss 201 EN Fr a ÅL ÖR AA -—-— RA AA j-— ja — a .