Aftonbladet – 20 juni 1837, sida 2

järs marknad vara i aftagande. — (Calmar-Blade t.) Tull Ked. af Det Sjette Aftonbladet. Ingen ting kan vara på en gång smidligare ech obilligare äm den förbittring, bvarsed de båda stackars cheferve (i Tullen och Förvaltningen) af den revolutionära pressen förfoljas. Man synes icke kucnz, eller rättare icke vilja begripa den ställning, hvari de båda Gretvarne befiona sig, och att det förhåller sig belt annorlunda med dem, äa med andra embeismän. Men fordrar af dem en kontroll och ex ansvarighet, hvilkas utkräfvande icke kan vara hvarken lagens eller dess höge stiftares mening. Låt oss, benågne läsare, försöka at: utveckla denna sats och visa dess tillforlidighet, ganom några ord om sjelfva naturen af köga embeten, om grunden för deras tillsättnuing och förvalt ning. För att icke råka in i theorier och gäl, måste vi betrakta saken empiriskt och taga i I skärskådande en ezsus, t. ex. förhållavdet med Tullchefen; alläd erinrende att i prexis fråga icke är om det som skall och bör ske, utan om det som skett och sker. Man begär, att nämnde chef, (förs:ås Grefven och Gen. Tull-dir.) skall vaka öfver och konI trollera sina underbafvandes rakenskapsföring, ksstor, redogörelse m. m. d. Men ull en bör;jan trottar jag en hvar, äfven en man råed det bästa hufvud, att genomskåda labyrinterna i ett räkenskspsverk, em han icke är egentligen iajöfvad i detsamma och i åratal genomstråkat dess mekanism. Jag tror mig vara så säker på deana sats, att jag icke ens väntar mig en mutsägelse. Huru kan man då med ringasie sken af skäl, begära, att en verklig koutroll skall hsndbafvas af den man, som står i spetsen för och representerar verket? Denua fordran bevisar blott, att man aldrig tänkt sig in i dylika embetens grundidee eller gjort sig klart åskädliga de principer, som följas och måste följas vid tillsättningen af dessa embeten. Özonskenligen måste dessa höga platser hetrak.zs på samma sält, som man i konstituiionella stater tävker sig Konungen: deras innehafvare skola styra, representera; men den ve:kl:ga ausvarigheten skall utkräfras hos de undererdnade). Detta har mean väl icke velat uttrycka 1 lagen; men, såsom det heter i grammmetikan, det förstås inunder, d. v. s. det gör och bör göra sig gällsnde i verkställigheten. En motsatt tolzning skulle föra oss in på den revolutionära ideen, att äfven de högsta embeten skulle besättas ur den arbetande klass, hvilken före dess befordran måste träla och svettas vid de verk, som skola styras och represenierss. Men derhän hafva vi ännu icke kommit. Nej någon miste fianas, ädel och upphöjd nog, för alt få äran, tacksågelsen och dekotaiionerna, då alltiog går bra och verkets affirer blomstra, men tillika upphöjd öfver det verkliga ansvaret, likasom öfver det tråkiga arbewet. Verket lefver och blomstrar i hans person, är äradt i havs ära, skämmes i hans skam och hder ej afbräck i hans afbrick. Derföre, då irgin malversation ) Det ser ut som insändarn ville på statslöran tillämpa vissa filosofers kypothes om meznaiskosjälen, såsom en del af gudomligkheten, i hvilken den en gång skall återvända. Det är, som man vet, en oantastelig grumdsats hos ärkemonarkisterna, att aristokratien och förnämligast bördjsaristokratien är monarkiens nödvändiga vilkor, och det passar då icke illa, att föreställa hvarje representant af denna aristokratie, sisom en emanation af Konungamagten, med anspråk på dennas attributer, så att på en chef ur den privilegierade klessen måste limp:s först, att hen äger att allena styra sitt verk, och sedan at hans gerningar äro mot allt åtal fredade, och ait liksom en Kenung är allena Gudi för sina acticner responsabel så är ock en chef ur den privilegierade klassen allena konungen för sina actioner responsabel. Denna hypothes her ofta i teori och än mer i p:axis blifvit förfåktad ivom vårt k. fäderneslavd,