Aftonbladet – 14 juni 1837, sida 2

Lord Turham besök:e i går Djurgården och ntager i dag iniddag hos ryska ministern. Han bar ännu icke haft företräde hos kenungen, men eftermiddagen eller morgondagen lärer vVara dertill bestämd. gå aa RARE Bland den mängd diplomater , och politiska rotabilitetsr, Stockholm sett under de ,sednaste decennierne, har ingen i afseende på vigien af sin position och de lysande förhoppningar, framtiden faster vid hans namn, kungat jemnföras med Lord Surbam. Engelska felket väntar a denne inams frihetskarlek, karaktersfastbet och slanger mera för sitt fäderneslsnd, än af någon arnan pu lefvande statsman i Storbritanmen. Ehuru genom födsela och slägiskapstörhindelse: tillhörande arisiokratien, har han dock ställt sig i folkeis leder, och dz stora retorm-åtgärderne — utvidgning af valkätten, hemlig orröstving vid parlsmentvalen och korta pfårismenten, genom hvilka re:o:mer England hoppas full befriese från en sniken och förtryckande aristokratis öfvervalde — äga i dtane Lord en af sina varmaste vänver och modigaste förfäktare Lord Durham kommer, efter ali ssonolkkhet, att, i en icke afligsen framiii, tlöra rodret på det stolta Albions statskepp. Enligt hbvad Eugelska blad förmaåla, lemiar ban ru anhassaden i St. Pe tersburg, för att emoitaga chefskspet för den nyss myndigvordna tronarfvingen prinsessan Vietorias hof. ? Huru Tories fradgas af raseri!? — ywvras i anledsivg häraf i eti bref från London. ?Det är också icke narri för dem. Deras värsta farhågor miste förvandlas till verklighet, om Lord rucham vinner prinsessan Victorias för troeode och främsta plasen i henues råd, han, den kloke hotfmanneu, den erfarne och skicklige diplomaten, marcen af insigter, anda och talang, exa afsjord Whig, och — för att med et ord säga allt, som kan bringa Tories vil fortviflan — en förklarad vän af Daviel I Connell. Det måste vara interessant för de maktägande hos oss, att genom denne utmärkie gästs, ehuru korta, härvaro få twilliälle göra hans personliga bekantskap. Man kan taga för afegjordt, att ingeniing kommer att brista i denna fina och utsökta uppmärksamhet, som skall öfvertyga Lord Durbam, huru val man på Svenska samhällets böjder förstår att vardera förtjensten, och huru lifligt värt kabinett sympatiserar med de äcla fihetskänslor hos en stor nation, för hvilka Lorden är en sa värdig representant.