Aftonbladet – 7 juni 1837, sida 3

obemedlade skolgossen ofta är af betydlig vigt. O saken till prisets ringhet, då Boken eljest är så ir I nehållsdiger, synes ligga i att mycket öfverflödi; blifvit uteslutet, såsom grekiska stiloch skriföfnir gar, då visst ingen, som ej gör Grekiskan till vit genus, befattar sig med att skrifva på detta språl Men Rec. erinrar härvid, att om hela beskrifiinge på alfabetet, sid, 15 — 23, utmönstrades, som (4 kan blifva föremål för skolundervisning, så vann be ken ännu mer i omfång. Afven ställes derhän, 01 författaren träff.t rätta medelvägem i sin korta syn tax, som han gitvit det qvicka namnet syntlaxis tiro nica; i Rec. ögon synes den dock nog snäft tilkta gen, jemväl för tironer. Väl är sant att i första un dervisningen bättre är att hafva några få bestämdare glor att tillgå, än långa sidor, för hvilka alldrig re dogöres; men det nödiga måste dock finnas, oc finnes här detta i de 30 reglorna, så är man sanner ligen att lyckönska. Rec. ville se något mera or modnus optativus och dess bruk, jemfördt med con junctivens, om infinitiven då den står med accusati ven på ett för Grekiskan så utmärkande sätt, on småpartiklanes bruk o. s. v. Det är väl icke för bigånget, men omtalas så spetsigt och logiskt hvasst att hvarje ord ligger som på guldvigt. Skolgossa äro icke vane vid det och omfara väl mycket, son här måste läggas märke till, om icke läraren tvinga; dem till uppmärksamhet. Rec. Onskar derföre, at författaren snart håller sitt sid. 217 gifna löfte om en utförlig grekisk syntax för de högre läroverkens tjenst; en sådan finnes icke på Svenska och behöfver en skicklig hand att skrifra som sig vederbör. Jemväl ville Rec. för verbernas schematism se en tabell utslagen på ett halfark till lättare Öfversigt af tempora och modi. Författaren torde få höra flera inkast emot sig för uppförandet blznd anomala af verba på mi, i stället att af dem göra en egen conugation. Den store Berlinska filologen Phil. Buttnan kan anses som föregångare härtill, conjugatioen vinner derigenom mycket i enkelhet, och Rec. gillar icke förfarandet; är det en sorts nyhet, så är lock yttrandet derföre sid. 159 värdt att taga i öfervägande. Det förträflliga att hafva hänfört hela Onjugationen till sin enda sanna form, kan icke anat än erkännas. Rec. slutar derföre med den önkan blott, att författaren ville rikta vår bokhanel med en grekisk chrestomathi, uppsatt i öfvernsstämmelse med grammatiken, och utförligare än en nu brukliga af Arre. Tr .