Aftonbladet – 7 juni 1837, sida 3

cn Stora UlvecKUNASKampen lor SamnNanets IO! skridande. Det icke längesedan så förakta undervisningsverket vinner öfverallt en förök: aktning, informaiern hålles icke mer som 4 sorts domestik, och magister har i de fles -)hus upphört att vara en speglosa, en käpphä för de förnäma små att rida på. När det al männa vettet så märkbart arbetar emot de ri föreställningarne om bördens värdighet och ir biliade företräden, får man blott å andra sids önska, att de lärde öfvergifva allt det pedanti ri, hvarmed de sjelfve lägga sig såsom slafvar de murkna fördomarnes bejor, och i ställ träda öfver på mensklighetens sida, för att käm på i dess led. Geda läroböeker i undervisningens alla gre nar bli em skänk åt det uppväxande slägtej hvarmed de boksynte legitimera sig som strids män för mensklighetens välgång och lycka myc ket mer än genom stora folianter, öfverfulla sa obegriplig lärdom ech intet sägande fraser. Ma börjar derföre mer och mer att inse värdet oci förtjemsten af lättfattliga, vål utarbetade tkolböc ker, och de utgöra tll och med redan i Sver ge en egen litteratur. I synnerhet har vår bok handel blifvit rik på grammatikor, ifrån Sven: ska Akademiens tjocka språklära räknadt, ände upp till den lilla, tunna. Finersan, Grekiska språket synes väl ligga långt ifrån vår tids första och förnämsta fordringar på bildning, men de grekiska författarne föra ett så högt och kraftfullt språk emot förtryck, fanatism, råhet och allt slags öfversitteri, att denna litteratur för ungdomen ständigt fortfar att vara en ganska nyttig och väckande läsning. Förtjenstfulla öfversättningar ifrån de gamles mästerverk hafva de sednare åren i vår bokhandel utkommit. .Myeket är härigenom vunnet för bekant skapen med de grekiska auktorerne: men att med fårdighet kunna läsa dem på det språk de sjeltve talat och skrifvit, är derföre icke mindre godt oeh angelaget. Man bibehåller således ännu Grekiskan såsem en lärogren på gymnasier och akademier, och den som hunnit så vidt i detta språk, att några frukter för honom stått att hämta, har säkert icke åmgrat sin nedlagda möda... De flesta stadna dock på halfva vägen, sedam mycken tid blifvit slösad och förspilld på onyttiga studier, och detta afbrott får visst ofta söka sin orsak hos de studerande sjelfve, som öfvergifva hvad de en gång börjat; men brist på goda bjelpredor till grekiska språkets inhemtande har ieke heller varit en liten orsak härtill. Framlidne professor Chr. Dahl skulle med lärdom och snille bafva uppfyllt denna lucka i svenska undervisningslitteraturen, om han ej skadat sitt arbete genom polemik för Hemsterhuys-Trendelenburgska systemet, som den tiden låg de grekiska filologerpba mycket om bjertat, men som sedzsn förfallit. Långt derefter utgaf en anonym från Schmidts tryckeri i Christianstad en öfversättning eller bearbetning af Dansken Fr. Langes utdrag ur Buttmans mindre grammatik. Denna grekiska språkära nyttjas i brist af annan i åtskilliga skolor, men är behäftad med så i ögonen fallande brister, ett omethodiskt föredrag och otaliga tryckfel, att nödfallet ensamt kan ursäkta dess bruk. Lange sjelf, som man vet, är blind, och han kunde icke öfverse sitt arbetes form. I allt fall lärer väl öfversättaran eller utgifvaren på Hr Schmidts tryckeri bära drygasie bördan af den svenska bearbetningens: ofördelaktiga skick. Det nyaste arbete öfver Grekiska språket, som vår bokhandel har att framvisa, är den grammatik, Rektor Almqvist i Stockholm utgifvit. Rec. har företagit sig att noga genomgå och granska den, emedan författaren äger ett i vår litteratur allmänt bekant namn och förut gjort sig känd för flera läroböcker af ett förtjent anseende. Rec. finner väl i denna Grekiska Språklära åtskilligt öfrigt att önska, men på det hela utmärker den sig högst fördelakligt genom en ovanligt redig uppställning och ett skönt och bestämdt språk. Hvar och en, som gjort sig bekant med det trassel, tröttande omständlighet och pedantiskt minutiösa småaktighet, hvarmed utländska större. verk öfver språk så grumlas, att hufvudsaken i dem svårligen kan skiljas från lapprit, och en studerande icke vet hvartut han skall vända sig, för att vinna den upplysning, som sökes; han öfveraskas med ett slags njutning vid läsningen af detta svenska arbete, Icke sällan förekomma deruti korta philologiska antydningar af ett djup, som sätter den lärdaste i; spänd uppmärksamhet. Hit räknar Rec. grekiska alfabelets historik sid. 16, redandet af den brydsamma frågan om accent och qvantitet sid. 23, om artikelbruket sid. 85, skildringen om Dorier, Jonier och Attiker sid. 242, och flere andra ljuspunkter, som likväl, för så vidt de öfverstiga nybegynnarens fattning, blifvit genom finare tryckstil afskildt från det öfriga på skolan syftande föredraget. Att döma af företalet,