Aftonbladet – 2 juni 1837, sida 2

3Å cu ivl penniungsumstlay så all UUAA ICKC jermed hindren öfvervuana. När de som skatat till löreiaget, se sina pengar använda annoredes än de önska, så skaii deras förirytelse deröfver stegras just af den omständigheten, att de nödgas åse en förment elier verklig oordning, utan minsia rätt att derå inom sällskapet tala; de skola då framkasta beskyillsingar för sjelfrådighet och egennyttiga afsigter, och säga, att direktionen begår ait andra skola vara nyktra och arbetsamma endast på det direktionen måtte få skackra och kanske göra sig goda dagar med deras pengar. Och fäster sig den minsta föreställning om egenaytta vid direktionens namn, så är det. förbi med hela företaget. Ty all ramgåvg här beror af opinionen om oegennytta och försakelse hos dem, som siå i spetsen för saken. Man kan för vissa ändamål associera sig med okända, eller till och med mindre välkända, men man befarar att blifva hållen för narr elier hycklare, om man låter leda sig till dygd och försakelse af personer, misstänkte för något helt annat. Att sällskapet skulle blifva bättre bedömdt än direktionen, låter väl säga sig; men här är ju, uppriktigt taladt, icke fråga om något nykterhetssällskap, utan blott om en nykterhetsdirektion. Utan tvifvel skall denna direktion sjelf inse det vådliga i företaget. Autag att direktioneu insamlar en fond af 50,000 Rdr — ej för högt tilltsget för en förening, hvars framgång beror af dess utsträckoing; de nuvarande ledamöterne afgå småningom och lemna inom 3 till 4 år en-betydlig fond under några få andra personers envälde. Kan det icke då hända, att den nya direktions-uppsättningen begagnar den mottagna kassan, som arf och eget, och använder den för främmande ändamål, kanske för att genom skrifternasprida och implanta sina egna eller vissa gynnande personers ensidiga politiska åsigter? Då skulle styrelsen snart råka i strid med hela verlden, och den tid kund: komma, att man dyrkade Bacebus endast för att trotsa nykterhets-direktionen?). Då vi ansett oss föran!eddatill dessa anmärkningar vid formen eller förening :as sammansättning, är det åtminstone ulliredsställande att få göra en rättvisa åt sjelfva syfiemålet, och det vackra nit, som gifvit födelse åt denna nya förening. Vi onske också, att ändamålet må kunna uppnås. Då emedlertid ett af medlea ait lyckas måste vara, att föreningen får höra fleres tanka i ämnet, och detta synes vara så myeket angelägnare som det blifvande Sällskapets Ledamöter sedan icke få någonting att säga, kan det icke heller vara ur vägen, att nu yppa skälen hvarlöre vi hysa någon farhåga att denna förening, ehuru med kunghg sanktion, torde stranda mot samma bränningar som den föregående. Vi yttrade redan i första årgången af tidningen Aftonbladet i Stockholm, vid den s. k. Måttlighet-förenivgens stiftelse, som till och med förordades af en proklamation från sjelfva thronen, att denna vackra dygd, (uykterhetev) hos oss äger en fiende mer än hos andra nationer, så mycket fruktansvärdare, somhan blifvit införlifvad med hela det Svenska lefnadssätiet, och man kunde nästan ulligga, med sjelfva nationallynnet. Vi mena aptitssupen, hvilken, såsom ett caput familiz, med hela sitt följe af hilivor, knäppar, sexor och tankställare m. m. utgör en mäkugare aristokratisk slägt, än någon af våra förnämsta familjer på Riddarhuset. Att utrota aptitssupen såsom pligsed, skulle således blifva det första vilkoret for allt verkligt hopp om nykterhetens framgång; men dermed hafver sig icke så lätt! — — — Det är nu omkring sex och ett halft år, sedaa detta yttrades: nå väl! har sanningen deraf bekräftat sig eller icke? Kastom en biick tillbaka på hvad som under dessa sex år pa serat med afseende på nykterheten. Hvad har erfarenheten derunder lärt oss? Att en mängd personer af nit för nykterhetens sak i början afskaff.:de brånvinsbordet i sitt hus, äfven då de hade främmande, men snart funno sig för svaga, att kuona emotstå den inrotade vana hos gästerna, som gör det för många snart sagdt omöjligt att undvara eptitssupen, och hellre med mer.ifikationen att haiva misslyckats återgingo till den gamla plägseden — ehuru de icke för egna personer to50 bränvin — än att för den goda sakens skull våga fördraga andras skämt eller farhågan att synas besynnerlige. Så stark är tonens och den allmänna aedans makt i detta fall. Hvar och en lofordar och berömmer pykterbetprincipen och mången torde till och med offra sin Tvåa på Föreningens altare, i synnerhet efter den kloka förklaringen i ingressen att man, äfven utan att sje!f iaktiaga nykterhet, kan bana coca til densamma blott man betalar; men