Aftonbladet – 2 juni 1837, sida 2

5. Uwen.GC. IA. Äcyser. (DRalttmästare.) P. A. Sonden. (Sekreievare). O. Carlheim Gyllensköld. (Sekreterare.) Ju bestämdare behofvet af dryckenskapens utrotande och nykterhetens böfrrämjande uttala: sig, och ju oftare försöken att afbjelpa detta behof misslyckats, desto angelägnare är det att man vid ett nytt försök icke i sjelfva planen nedlägger något frö till nya missöden. Dervid bör man besinna, att icke blott huivudåragen i planen måste vara rikiga, utan äfven detaljerna, emedan, der misslyckade försök foregått, det sllud är farligt att framkomma med ett förslag som börjar med att tarfva ändringar, således väcker misstroende, och afskräcker i stället att tillocka sig de inbjudne deltagarne. Och hvad är en plan för nykterhetens befrämjande EE än ett försök att för nykterhetens eller måttligbetens grundsats värfva så många anhängare som möjligt. — Den vigt vi fästa vid denna angelägenhet, bjuder oss att skynda med de anmärkmngar den nu promulgerade planen tål, innan den, under försöken till verkställighet, arbetat på sitt misslyckande. I Det först i ögonen fallande fel är Konungens! stadfästelse å sällskapets stadgar. Den ena frå-;: gan är, om Konungens nama behöfdes under dessa stadgar, den andra om det der skall gagna. Au Kenungens namn ej behöfdes, är klart. i Konungsn har icke såsom domare afgjort någon. tvist, och Konungen har ej heller åt sällskapet upplåtit några speciella rättigheter, med åläg gande af motsvarande skyldigheter. Sällskapsmedlemmarnes inbördes rättigheter och skyldigheter bero af kontrakt. Ett sådant konirakt är sällskapets stadgar, och till dess bestyrkande äro kontrahenternes underskrift, eller eljest tillkänsagifoa samtycke, nog. Konungens namn på detta ställe gäller ej mer än namnet af en notarius publieus, och sällskapet hade efterivår tanka, ej behöft eiler bordt begära det At Konungens namn under stadgarne skall gagna, betvifla vi. Af de många tusende, som böra iogå såsom ledamöter eller bidragande i detta sällskap, äro de fleste så beskaffade, att de mera frukta, än älska ett Kongl. reglemente, emedan de förestålla sig, att genom dess antagande hafsja kommit under en lag, ofver hvilken de sjelfva hafva intet att säga, och som vid tillfälle kan ålägga dem förbindelser, dem de aldrig påtänkt. Än mer: Konungens namn binder direktionen och sällskapet ull stadgarne, och stänger vägen till alla förbästricgar, med et ord sällskapet har afsagt sig rätugbeten att sjelf modificera sina förbindelser, och den ende, Konungen, som äger denna rätt, är uti kontraktet till ingenting föorpligtad. Om Konungen sjelf, eller, som lämpligare vore, några af de öfriga Kungl. personsrne, tecknat sig! främst såsom sällskapsts ledamöter, något som motsvaras sf många iurntida bruk, hade detta åtminstone hos en annan verkat såsom ett upmuntrande efte; döme, likasom det är säkert att Friherre Berzelii namn skall åt sällskapet värfva I många anhängare. Sjelfva stadgarn2 äro äfven efter vår öfvertygelse, både otuliständiga och obilliga. De äro ofullständiga deruti, att de ej b-stämma hvarifrån direktiocen till en början skall tagas och icke föreskrifva hvilken, direktonen eller ledamöterna, skall förrätta de arbeten, sällskapet åtagit sig. Hvem skall skrifva de skrift:r sällskapet ämnar sprida, och hvem skall pröfva dem? Hvem skall blifva ledamot: af sällskapet och hur skall man blifva dei? I stadgarnas avdra . står att sällskapet utgöres af dem, som for det goda efterdömets skull afsäga sig starka drycker, och i 3 . är föreskrifvet att hvarje ledamot skall erlägga 33 Rdr 16 sk. eller åtminstone 2 Rdr b:ko årligen: med Konunvgens underskrift betyder dessa stadganden att enhvar, som för det goda efierdömets skull, afsäger sig starka drycker, måste till sällskspet beiala 2 Rdr b:ko per år, eller 33 Rdr 16 sk. i ett för allt — vi tala nemligen här om stadgernes ofullständighet. Hvad skola ledamöterna göra, skola de de deltaga i bestämmandet at söl!skapsts verksamhet, eller skola de blott betsls? Och em direktionen ingår förbindelser f:r sällskapets räkning, hvad ansvar medför detta för ledamöterna? Stadgsraoe äro obilliga deruti att rättigheter! och skyldigheter ej bliivit riktigt afvägda. Direktooen har gifvit sig sjelf en alldeles oinskrävkt makt, och ledamöterna hafva intet att säga. Än värre, direktionen väljer sig sjelf. De ledamö:er, som ou undertecknat såsom d:-! rektö:er, hafva äfven valt sig sjelfva. Således bekomma öfiga ledamöterna platt intet infly