Aftonbladet – 27 maj 1837, sida 2

kantskapen med en ung dame GCeciie, som varit hacs första kärlek, blifvit bortgift med en som hon icke älskat, och nu, efter denna sin mans död, med öppna armar hastat till hans möte; men i kans nödställda belägenhet hvad är att göra? Han har fast beslutat att erbjuda den rika fru dAlbi sin hand och rådda sig från SaintPelagie genom att bli troloös mot den älskade. Ack, den bofven! Olyekligtvis träffar han icke fru dAlbi genast vid sin ankomst; detta är en liten omständighet, som är nära att göra hela affären om iatet, ty den der fördömdt efterhängsna Jovial är redam sitt offer i hamn och häl; min Gud, der träder han ju till och med 1 denma stund in genom dörren i lifslefvande lekamen! Saint-Leon bönfaller så godt som på sina bara knän, om att få så mycket andrum, att han åtminstone får tala några ord med fru dAlbi.... Nej, mi måste följa mig genast! Bästa herr Jovial! Nej, jag tror er inte mer! ni vill åter kanske dra mig vid näsan, rymma er väg eller förhala tills klockan blir sju! pass!? ... Men, käraste herr Jovial, ni kan ju bli inne i nästa rum, för att vara på vakt öfver mig ... ni kan ju krypa umder bordet der... älskvärda, söta, förträfliga herr Jevial! endast så lång stund att jag får förklara fru dAlbi min kärlek och af hennes sköma hand mottaga detta slott med underliggande domäner Xe., på det jag sedan genast må kunna ställa er tillfreds! Ack, han ber med tårar i ögonen .. . Jovial tvekar ännu, men uppläcker i detsamma på en stol qvarlemnad en buxsdt gardinssmören; han får en ide ... Vips! är streket bundet om herr Scnt-Lsons fot, och Jovial kryper med bunmdten i handen under bordet. Härpå följer nu en ganska egen scen, mellan fru dAlbi, som ändtligan infinner sig, och herr Saint-Leon, som så godt som bunden vid bordet, förklarar sin benagenhet att blifva hennes kärälskelige herr man, hvarunder Jevial alltefter som fru dAlbis svar innebära mer eller mindre apparanser för friarem, slipper efter eller fångar in snöret. Slutligen kan Saint-Leon ieke längre uthärda att stå så der fastsmidd på sin plats vid bordet, han rycker af snöret och springer fram för att kasta sig för fru dAibis fötter; Jovial stöter i brådskan att åter få tag i sia fånge bordet omkull öfver sig och i detsamma inträder den bedragna Cecile, som ar fru dAlbis intimaste vän, och öfver hvars härvaro vi således icke böra förundra oss. Alimän villervalia! Saint-Leon har ingen annan utväg än at! öppet bekänna sina synder. Lyckligt neg har han nyss skrifvit ett bref, för ait afsändas till Cecile, och deri han bedyrar henne, att han endast till följe af de mest ömande omständigheter och för att kuana sättas i tillfälle att bispringa Ceciles far, som enligt hvad hon sjelf yttrat för honom, — detta hade blott varit en fint af Cacile, för att pröfva Ssint-Leons tillgifvenhet för henne och hennes familj, — vore i högsta grad nödställd, att det endast till följe af dessa bevekelsegrunder varit honom möjligt att erbjuda fru d Albi sin hand med försakande; af sin första kärlek, Detta bref har ännu ej hunnit afskickas, och blir tilfyllest för att ställa Cecile tillfreds. Men den fördömda Jovial är icke aldeles så lätt att komma sig före med; det går derhän, att herr St. Leon måste yppa det aldrainnersta af sin historia för de si sta dagarna: jag är förföljd af kreditorer, man. vill föra mag till gäldstugan . . . ! Ahl StLeon, din vindbeutel, du hade knappt förtjent att jelpas! Fru Cecile, som i sjelfva verket är! len rika damen i stället för fru dAlbi, träder ikväl emellan och betalar skulderna, så stora iom små. O de ömma qvinnosjalarna! . . J Det är naturligt att Saint-Leon tar sina ord tillaka, dem han förspillt på fru VAlbi, och med; örtjusaiog trycker till sitt hjerta den älskade j ingdomsvännen. I Hr Torslow är, som jag sagt förut, oöfverI räffiig i denna sin dubbla karakter sf stadstjeare och poet, med ömsom sin bistra slostskan! limin och sitt fryntliga, anakreonuska leende, ned omvexlingen mellan sin barska tjensteman-! 20r3an och sina jovialiska visor. Hen har ockå blifvit enthusiastiskt framropad och öfverhölja ned spplidissementer. Hr Olihoff, St. Leon, tför äfren rätt bra sin roll, men de medspe-! ande stiga alla till den grad tillbaka för hufudpersonen Jovial, att man lätt på hela stunerna lemnar dem ur si tt. HERR BRING, EBBE SAMUEL. I AD EEE ROR Å tt En RATE i RR. LR a 1 FP i