Aftonbladet – 26 maj 1837, sida 1

företrädare med alfsigt beredde honom intan han lemnade Atben. Och likväl vågade han att I visa sig inför detta hof! Slutligen, och för det -itredje, är grefven npästam allmänt haad af bärl varande högre embetsmän cch hofpersonalem, och det i så hög grad, att mam icke hittills har exempel på någonting dylikt i Bäjern: Under sin förra förvaltning har han misshandlat många personer, och hvar och en omtälär nu . högljudt de streck, som den förre ministern spe) I lat homore. Dervid komma åter saker på 1ta-peten, som längesedan varit hemfallna under glömskan. Allt detta sammanlagdt väckte hos många en obehaglig seneation, att åter nödgas se en persox, som man trodde sig för ålltid Ivara qvitt. Om det således fråm något båll heter, att grefve Armansperg blifvit inviterad hit, så är detta blott så att förstå, att någon af hans vänner (han har ännu några sådare; hvilka gjort gemensam sak med hozem i grekiska laffärerne) kan hafva uppmanat honom att komIma hit, för att se hvad verkan hams närvaro Iskulle göra. Måhända hade man dervid besynnerliga förslag i hufvudet. Men hela tillställningen kantrade emot det sätt, hvarpå grefven blef emottagen af Konung Ludvig. Redan dagen före audiensen hade Konungen yttrat till flera höga embetsmän på hvad sätt han ämnade mottaga honom. Grefven blef tillsagd att Konungen skulle lemna honom företräde då han uppstigit från bordet och drack kaffe med hofvet och sina gäster. Konungen hade bjudit fältmarskålken furst Wrede och generalen grefve Pappenheim till middagen, och dervid yttrat till dem, att han inviterat dem enkom, på det de skulle vara vittnen till buru han mottog grefve Armansperg. Då audienstimman slutligen var för handen, blef grefven införd i hela hofvets närvaro; Konungen och Drottningen ginge rakt på honem. Komungen sade: Jag bar icke väntat eder här, ni har permission att tvenne år vistas utora Bäjerm. MNu började grefven urskulda sig, oeh föll in i en hop vidlyftiga frazer; men genast, vid de första orden, vände Konungen honom ryggen, i det han gaf armen åt Drottningen och sade: Kem, Therese, låt oss gå. Deras Majestäter gingo derpå in i ett annat rum, och lemnade den bestörte exerkekanslern åt sig sjelf. Han aflägsnade sig hastigt, och man såg honom i stor uniform till fots skynda hem till sitt logis. Frankrike. Dea kommission, Deputeradekammaren nedsatt, för att afgifva betänkande rörande det af regeringen begärda anslaget af 14 millioner för en expedition emot Konstantineh, bar blifvit sammansatt af 5 ledareöter, som bestämdt äro emot detta företag, neml. Hrr Baude, Piscatory, Pelet, Janvier och Desjobert, 1 som förklarat sig för detsamma, Hr Marc . Girardin, samt 3, som ännu ej uttalat sig hvarken för eller emot, nemligen Hr Sehneider, Estancelin och Robiacure. Det synes väl således, som vore förslagets öde, så vidt detsamma beror af kommissionens yttrande, redan gifvet; men konsten att bearbeta utskottsledamöter är säkerligen lika litet okänd i Frankrike som i Sverge. Polen: Weichseln har i början af denna månad, i följd af häftigt regn och snösmältningen, stigit så ansenligt, att den vid Warschau stått 17 fot 10 wum öfver vanliga vattenhöjden. En del af staden stod helt och hållet under vatten. Eryggan öfver floden bortfördes af den våldsamma strömmen. Lyckligtvis hafva inga menniskor omkommit, men skadan är betydlig. Portugal. Diario di Governo innehåller en befallning till Depositions-kommissionen för de ur kloste:bibliotheken samlade böckerma, hvari, på flera förnyade förfrågningar, lemnas bemne det svar, att hon, enligt hvad förut blifvit förordnadt, icke allenast bör i ett central-bibliotek samla alla böcker från klosterbibliotekerns (hvartill klostret S. Fransisco i Lissabon är bestärsdt), utan oekså alla klosterarkiv, målningar, samt alla andra litterära och vetenskapliga märkvärdigheter från dessa kloster. Redan år 1834 upphäfdes klostren, men försti Mars 1835 gafs befellning, att taga Vara på deras skatter, hvilka i sju månader stodo utan sll tillsyn. Lokalauktoriteterne stängde knappt dörrarne dertill, men lemnade nycklarne åt hvar och en, som hade lust att bese dem. Man kan sålunda lätteligen göra sig ett begrepp, hur det skulle förfaras med de föremål, de irnehöllo, huru man tillegnade sig och bortsläpade än det ens, än det andra; ja, på många ställem, 1. ex, i Oporta cLall det ha händt att noikarne på pgato