Aftonbladet – 26 maj 1837, sida 1

UTRIKES. Bäjern. När Konung Otto skulle ut till Grekland för att regera, gaf hans höge Herr Fader honor till mentor grefve Armansperg, hvilken, som bekant är, blef utnämnd till kunglig grekisk erkeI kansler, och tills för ett par månader sedan eI gentligsn var den, som ledde styrelsen der i landet. Nu har vinden våndt sig; grefven är i onåd både hos det grekiska och bäjerska majestätet. Vi meddela här nedanföre en skrifvelse i en tysk tidning från Mänchea, af d. 7 dennes, hvilken innehåller såväl berättelse om det sätt, hvarpå grefven blifvit mottagen af Konung Ludvig, som åtskilligt om grefvens antecedentia 1 Bäjern, innan han skickades till Grekland. Om den målning är sann, som brefskrifvaren gör at grefve Armansperg, kan mas ej nog förundra sig att en så beskaffad person kunde utses att ställas i spetsen för ett lands styrelse. Det ifrågavarande brefvet är af följande lydelse: Den 7 hitkom helt oförmodadt grefve Armansperg med sin familj från Augsburg, och tog in på värdshuset Gyllene Hjorten. Hans ankomst väckte stor uppståndelse på hofvet och bland dess omedelbara omgifning, hes alla höga embetsmän, diplomatiska korpsen, med ett ord inom hela den högre sällskapskretsen. Man var icke på något håll beredd på ett sådant steg, och huru föga man väntade något dylikt? fastän många, som känna grefven närmare, icke blott talade om möjligheten utan till och med sannolikheten af att han skulle komma bit, bevises deraf, att en ginska hög person, då han fick underrättelse om gceefvens ankomst, utropade: Nej! en sådan fräckhet hade jag doek aldrig trott honom om. Förklaringen till dessa ord ligger för det första deri, att grefven fått permission på tvenne års tid, och att i sjelfva resolutienen på denna permission uttryckligen står, att han skall tillbringa denna tid utom Grekland och Bäjern; för det andra äro hans sista handlingar i Grekland, nemligen dem han tillät sig kort före Konung Ottos återkomst, och sedermera ända till sin afresa, till hvilken man måste tvinga honom, af den beskaffenhet, att om man också ville ställa grefvens förra synder i bakgrunden, dessa sista intriger, hvilka nu äro fullkomligt Kända här, likväl skulle vara tillräekliga för att kunna draga honom till sträng räkenskap. Grefven måiste sjelf veta, att hans sednaste uppförande är