Aftonbladet – 22 maj 1837, sida 1

isters majoritet. För Sir Francis röstade 3567 a af valmännen och 3052 för Hr Leader. Dett: jresultat, som synes hafva varit temmeligen o, väntadt, tillskrifves en kombination at flera om;s ständigheter. En mängd af valmännen i West) . minster, och efter ali sannolikhet pluraliteter -Ibland dem, äro visserligen till sins politiska tänkesätt Whigs, men derföre :j inne på de Iradikala ideer, tör hvilka Sir Francis motståne dare uppträdt såsom representant. Burdett har junder loppet af em mängd år representerat Westjlminster, och således haft tillfälle att blifva d I personligen bekant med en mängd af valmänInen, öfver hvilkas sinnen reminiscemserre aj hvad han fordom varit ännu ej synes hafva I förlorat sitt välde. Tories hafva naturligtvis ieke varit overksamma vid tillfället. Förräma ; damer hafva farit omkring till dem blend vulI I männen, hes hvilka de handla, och hotat dem -Jatt upphöra att vara deras kunder, i fall: de ie,)ke röstade på Sir Francis. Att den bekanda .Carltenklubbenr icke heller sparat sitt guld till -jfromma för Burdett, är säkert. Sir Robert Peel ivar em af de förste, som gaf sin röst åt Sir i Fraveis vid valet. Då denne sednare före valJförrättningen höll sitt tal till valmännen, måste Ihan låta bära sig till stället i en portchäs, ech kunde icke hålla sig upprätt utan kryckor. Dagen efter valet, som skedde d. 11, intog Burdett åter sin plats i Underhuset, under höga bifallsrop af oppositionen, i hvars leder han satte sig för en liten stund, hvarpå han lemnadeHuset. Det tros att han, i anseende till sinsjuklighet, icke länge dröjer att lemna den parlameatsplats, han nu återfått. Man kan föreställa sig hvilken förtjusning denna Tories seger väckt bland partiet. Glädjen skall hafva sträckt sig ända till St. James palats. Drottningens återställande till helsan, yitrar en tidning, blir troligen i väsentlig mån fortskyndadt genom denna händelse; den förfärliga Cumberlandmustachen kommer att i flere veckor konvulsiviskt darra för skrattmusklernes rörelse ;. och hvad Wellington angår, så kan hans fröjd icke jemföras med någonting annat än den han kände, då han fick se Preussarne komma till sin undsättning vid Waterloo. Underhuset fortfar att sysselsätta sig med billen om fattiglagar för Irland, af hvilken de första 20 klausulerne redan blifvit antagne. En motion af Hr Duncombe, att ingen valman skulle förlera sin rösträttighet för det han ej erlagt sina utskylder, såvida det nerligen annars vore notoriskt att han vore i stånd att betala dem, förkastades välaf Huset; men Lord Russell tillkännagaf dervid, att han skulle inkomma med en bill, som stadgade att en valman först då skulle förlora sin rösträttighet, om han ej betalt sina skatter sex månader efier sedan de voro förfallna. Lord Pslmerston har lofvat, att irnan korrt meddela Underhuset resultatet af underhaddlingarne rörande Vixens uppbringande af Ryssarna. I Ofverhuset hafva redan ett par Lorder jemrat sig och låtit illa öfver Underhusets beslut, ett uppskjuta diskussionen öfvera Irländska tiondebillen till den 9 Juni, hvarvid Lord Brougham hugaade Lorderne med den upplysning, utt de sjelfve vore skulden dertill. För öfrigt hafva båda parlamentahusen inställt sina sessioner tills efter Pingstferierna. Lord Lyndhurst har förlorat en af sina dötrar, som aflidit i Paris, der fadren för närvaande befinner sig, Det säges, att Konungen tillagt den bekan:a kriftställarinnan Lady Morgan en pension af 00 L. Den namnkunnige Harro Harring har duelleat med en Polsk officer, nära London, och hfvit så illa sårad i underlifvet, att föga bopp r om hans vederlående. Orsakerne till strien uppgifvas ej. Spanien. i Cortes hafva nu fullbordat det nya konstiitionsförslaget, som är sammandraget till 80 Q. stället för 260 det gamla innehöll, och med erkligt Spanskt galanteri, den 27 April, öfvermnat det till Regentinnan som en present å hennes födelsedag. — Cortes kommissiom er ej funnit Hr Mendizabals räkningar nog tydga, hvarföre ham förelagt en ofantlig packa uoumerter till deras bestyrkande. En ganska flig debatt följde nu, hvars förlopp tidningara likväl ej meddela, troligen emedan den ej ar slutad vid postens afgång, men af hvars esultat man trodde, att ministerens öde skulle ero. Från provinserna och hearostraktenm Inhass. A