Aftonbladet – 19 maj 1837, sida 2

,kuanat hitföras. Om Allmogen lärde sig, såsom å södra orterna, brygga sitt öl, så skulle deraf en mere stärkande dryck, som tillika föder, komma i gång, will vida större nylta än I bränvinet, hvilket är ett förgift för menciskokroppen. Hvad skola vi tänka om os sjelfva, då det ligger i klar dog, att 1836 utgick ur lsndet för Brauvin, umm, Cogaak joceh Årrak tre gånger mera än hela kon;tanta Bevillningtn til Kronan. Huru skola Ja vi då, utan attrodza, kunea begära bjalp af i Statens medel i missväxt-år? Om socknemännen hvarje höst gjorde, efter i Selanaet eller Måtalet, et bestämdt sammanI skott för sosknens fattige, afsade allt gårrde på ;soeknen, hvarigenom tiggeri och lättja alstras, samt återsände de tiggamde ifrån andra socknar, som kringvandra, så skulle ordning råda i stäl let för oordming, säkert till stor besparing för I socknoemännen, Länats Hushålloings-sällsksp har bekostat en lärare, hvilken iafunmt sig I åtskilliga socknar, för att undervisa i pottaslktillverkning, men få ha velat inhemta denna nyttiga kunskap. Genom att bränna pettaska skulle mången kunna bereda sig en god inkomst, sårdsles torpare och nybyggere, hvilka ej om rintern kunna få arbetsförtjenst. Insamlivg af trädkåda är äfven både lätt och lönande, äfvensom seltpetter tillverkning. I Westeri bottem, hvilket hsr emiring 20,000 mindre inI vånare än WesterNorrland, her tillverkats 1836 jöfver 40,000 Jisp. potteska. Den sem varit kaleinerad har betalts med 3, och 3 Rdr 24 ek, lisp.; em enda soldat har bränt 100 lisp. Men ser hävf, huru Jätt det är att skaffa sig utkomst, blott men ej hävgar fast vid gamla vaBor, och aldrig will antaga eller göra något, som är nytt. Kanske många, som nu iigga, skulle ej vara i seknad af bröd för hustru och barn, om de tillverkade poitaska, elier läte barjnen sarsla trädköda, eller idkade vintsrfiske, sitsen i Westerbetien och Jemilsad, eller vinternotar i insjöar, såsom i Uplaad. Jag har veJat göra Allmänheten uppmärksam på allt detita, på det vi ej måtte försumma de rika hjelpkällor, Herren tud oss gifvit till utkomst, föridrifva dogarne i lättja och tiggeri, eller åsamka jess Hans rättmätiga siraff, derigsnom att vi oji vödigtvis ifrån södra erterna köpa bränvin, hvarigenom vi utgifva våra penzingar ur lsedet, j och af hvilkets förtärande eller supande vi förderfva både själ och kropp. Inrättningar af Sparbarmkar i hrarje pastorat, skulle blifva af nytte, särdeles för mindre bamedlade och tjenstehjen, samt äfven blifva en lånetillgång för dem, som kunds skaffa bergen, i Härhos bifegas em taflz, som visar, huru 2ycket aleole eller sprit ech skadlig vätska, som tisnehålles i jästa drycker, bränvin, rom. arrak, I viner, m. m. Branvin 53—39; Rem 53 — 68; I Portvin 25—83; Madera 24—42; Rödt viu 26—40; Öl 6—380; Porter 4—20; Svagdricka (1—28. Hernmösand den 26 April 1837.7 I Sedan förestående redsn var uppsatt, har geinom Norrlands Tidningar följande luguscede reflsxiocer blifvit medislade, hvaraf med någorlunda visshet kan slutas, att ingenting märk värdigt förefallit utom i He Landshöfdingens skrifksbiInett, samt att trohetsedsns förnysude blifvit be gagnad bleit såsom en passande andoing sil bibringasde af den lärdomen, att svogdricka, näst porter, är den minst skocliga af alla jästa drycker. i Att dessa frågor icke förutsätta någon verklig glömska af Konungens välgerningar hos Norrlands inbyg. . , 7.0 gare, utam höra till det sätt, hvarpå en varmare känsla .uttrycker sig, bör hvar och en kunna förstå. Dock skulle det aftryck, som på dem följer, af den trohetsed, som hvarje Svensk är skyldig sin Konnng, kunna hos läsare på längre afstånd väcka farhåga om någon oroamde anledning dertill. Men att hvarken i detta län eller i det öfriga Norrland mer än i någon annan del af riket, är det minsta tecken till annat, än det fullkomliga lugn, som utmärker ett emot sin regering af själ och hjerta troget och tacksamt folk, kan hvar och en, som iglandet bor, intyga. Till detta meddelande af den undersåtliga trohetseden har ej annat skäl kunnat vara, än den okunnighet om dess innehåll, som i allmänhet råder hos mängden af folket. m— oäwm o0mo oo oo on I början af detta år hade några af allmogen, i den på björnar rika skogstrakten af ÖsterGraninge och Björknäsets byar i Långsele soeken, ringat en björn Då Jägarne ryckte ut emot fienden, hade denne, förmodeligen uppskrämd, begilvit sig ur ringen, så att leken mätte försättas utom den. Trenna af jiäcsarne .