Aftonbladet – 19 maj 1837, sida 1

DERE TR Ant nisteren skulle derföre försöka allt, för att komma utll en reglering af ae Irländska un gelägenheterne, och det på ett sådant sätt ; att alla, som äro interesserade deri, måste erkänna att man under innevarande session gått framåt. Men — så slöt Lorden — sedan det andra parlamentshuset fattat 2et beslut vi känna, och hvilkst på inet set åler tolka sig så, alt man från detsanma kau daga någon bestämd slutsats i afseende på Öfve;husets åsigt af Irländska municipalfrågan — nu känner jag framför allt, att en nära förening emellan Underhusets majoritet i närvarande ögonblick är af väsendtlig betydelse, och jeg tror; jag vågar öppet yttra det, att om de, som nu understödja ministåren, fortfara att skänka henne sitt förtroende, ministeren, sålunda understödd, och af en sådan majoritet, icke heller skall öfvergifva dem. (Högljudt bifa!l). Afvezledes känner jag att ännu andra, ganska vigtigr och öfvervägande, konsiderationer vid detta ämne komma i öfvervägande, konsiderationer af väsendtligt inflytande på upprätthållande af båda parlamentshusens anseende och myndighet. Jag är zu såsom alltid en anhängare af den beståndande statsförfattningen, genom hvilken ett ärftlligt parlamenmtshus erkännes såsom en integrerande del af landets författmng; från derna åsigt ämnar, jag icke afvika, och mad förtrosnide ull förträfligheten af den Biiitiska stetsförfattningen, förtröstande på den lycka, som hi:vlls fört oss genom alla stermar och faror, är jag öfvertygad, att äfven i afscende på de nu ifrågavarande åtgärderne man, utan våldsamma inverkningar, skall komma öfverens, sås som förhållandet varit vid föregående missI hälligheter. Under sådana omständigheter tror ljag att intet missförstånd i anledninvg af uppskof eller dröjsmål med dessa åtgärder bör kunta anses såsom ett hinder för upprätthållande af vår författning, på grundvalen af öfverensstämmelse och enighet. Sedan Sir Robert Peel försökt att försvara Öfverhusets förfarande, uppsteg Skattkammar— kanslern, Herr Spring Riee och vederlade bsns skonskäl. Han tillade derjomte åtskilligt ull hvad Lo:d Russell framställt. Hen förklarade, att de båda parlamentshusen stodo fullk oroligt fria bredvid hvarandra, att intetdera af dem hade rättighet att förmedelst hot eller räddhåg-5 under hvilken gsstalt det ock vore, inverka på det andra. Om, hvad man doek ingalurda burde antaga, Öfverhuset i förevarande fall genom sitt votum haft för afsigt att förmå Underhuset till något visst bestämdt handlingssätt i afstende på de tvenne Irländska biller, hvilka ännu äro under öfverlåggning i Huset, så hvilade ett svårt ansvar på Öfverhuset, om också, såsom uzan tvifvel skulle ske, denna afrigt tillintetgjordes genom modet och beslutsamheten hos folkets representanter. De båda husen voro hvaranira co-erdinerade, men ingalunda fullkomligt jemnlika, och detta skulle tydligt visa sig, då någon strid, af hvad beskaffenhet som helst, upkom. Underhuset ensamt är i besittning a; de medel, förutsn hvilka statens styrelse icke kan föras ens en, vecka. Imedlertid hade Underhuset ingenting att skaffa med uppskofvet i Öfve: — huset i afseende på Irländska munieipalbillen. Uoderhusst hade nu blott att tillse, att detsamma troget uppfyllde sin pligt, att befordia fram— gånger af de åtgärder, med hvilka det sysselsatt sig allt sedan sessionens början ; och då Huset gjort det, då kande det vara försäkradt om Er—gelska folkets förtroende och tillgifvenbet, Det vore icke nu fråga om, huruvida Ofverhuse: hade rätt elier orätt; Underhusets pligt vore att tillse, att det för egen del handlade rätt. — Mipisteren gjorde icke heller annat, än hvad som helt enkelt var dess pligt, då den sökte förebygga hvarje afbrott i rådplägningarne öfver statens angelägenheter. Ministrarne kunde icke göra något ingrepp i det andra Husets rätt, att på sitt vis rådpläga öfver de detsamma förelsgda lagförslag. Ministrarnes enda ändrmil ve:e att på det bästa ruöjliga sätt befordra maviomers lygka och folkets väl Oakiadt åtskilliga af de Irländske ledamöfterne ville, ait den ytterligare diskussionen öfv:r billen om fattiglagar för Irland skulle uppskiutas till d. 9 Juni, beslöt dock Huset att guest förvandla sig till kommitd, för att företaga deta ärende. De båda första klausulerne i billen an— Y LL 0 Än ffa 0 OL 8aR ATT 0