Aftonbladet – 19 maj 1837, sida 1

UTRIKES. England. Det var i anleduving af dagordningens föreskrift, att diskussionen öfver den föreslagna fattiglagen för Irland skulle förekomma i Underhuset, förvandladt till komitg, som Lord John Russell, på: sätt vi beiättede i gårdagsbladet, framställde ministörens åsigt af den ställning, hvari densamma kommit genem Lordernes vägran alt företaga Irländska municipalbillen till pröfning förrän d. 9 i nästa månad. Läåsaren mianes, alt den förevändning, Hertigen af Wellington begagnade såsom skäl för beslutet om detta uppskof, var en påstådd nödrsändighet for Ötfverhuset, att behandla municipalfrågen i sammanhang med de båda andra frågorna rörande tionden och fattiglagarne för Irland, hvilka ännu ligga under diskussion i Unaderhuset. Lord Russell började med den anmärkningen, att af de trenne ifrågavarande lagförslagen hade tvenne, pemligen municipalbillem och tiondebillen, redan förat varit Öfverhuset förelagda, och att då Lorderne, hvilka alltid förut på det bestämdaiste förklarat sig emot dessa båda biller, nu utan vidare svårighet beviljat andra läsningen af den ena af dem (munivipal billen), så hade man haft anledning tro, att de omsider ämnade foga sig efter allmänna tänkesättet, och skänka åt billen en opartisk granskning. Just emedan man gjort sig denna föreställning, måste man så mycket mera förmoda en mot billen fiendtlig afsigt ligga till grund för motionen att uppskjuta öfverläggningen, utan at de förkunnade amendementerne blifvit framlagda, i synnerhet som motionen kemmit så alldeles oväntadt, ja, så oväntadt, att en mängd pärer, hvilka skulle hafva röstat emot densamma, derigenom gått miste om att få afgifva sina röster. Genom detta steg af Öfverhuset hade de svårigheter, af hvilka ministören redan förut fann sig omgifven i afseende på de i Underhuset ännu under öfverläggning varande billerse rörande Jrland, blifvit ansenligt ökade, och ministrarne skulle lätteligen kunna finna sig föranlåtne att vidtaga åtgärder, hvilka skulle synas förtidiga, i fall det slutligen visade sig att Öfverhuset, oaktadt det såg så ut, dock icke hade för afsigt att definitift sätta sig emot grundsatsen af populära municipal-författningar för Irland. Under dessa omständigheter ansåg Lorden det för ministörens pligt, att fortfara med diskussionerne af de Underhuset redan förelagda biller, hvilka röra TIrland, men äfven derjemte sörja för, att inga af Underhusets väsendtliga prerogativer och rättigI heter skedde något för nära, genom Husets förItroenda för ministören, hvilken sednare skulle missbruka detta förtroende, om hon fortfore at framlägga lagförslag, om hvilka manikunde förut se, att de till slut skulle blifva förkastade. Mi