Aftonbladet – 17 maj 1837, sida 1

SFP AASE APA ERAN UA ARS IE SDR AA NDS Om era anförare tilltro sg försvara era skördar och era hjordar uten fred, så utmanar jag dem. Om de ej kunna det, må de då komma och begära fred. — Jag talar uppriktigt och med tillförsigt, emedan styrkan och viljan äro på min sida. Det första faltåget skall berynnas när era skördar hunrit gulra, och Jutas då de äro förstörda, twillika ived ex frikiiräm och skogar. Det andra fälttåget skall begynna efter regntiden, och vara tull slutet af Mars, på det J ej mågen kasva så ett kappland korn. En Parisertidning yurar i anledving hä afz Vi vilje ej göra oss det lätta nöjet att upptaga och åt gäckeriet öfverlemna ellt det plumpa och löjliga i denna krystade vältalighet, i denna vilda och af kamonkrutet nedsmutsade stil, hvargenom den! dokirinäre generalen annonserar sitt fälttåg. . Denna proklametien ger clyckligtvis anledning till allvarsammare betraktelser. Det är kpappt några dagar sedan konseljpresidenter förklarade, att marskalken Clatszel hade blifvit afsatt derföre, att hans krigstystem stod i strid med regeringens afsigter, och att regeringen Oo giliade de grymma våldsamheter, som i Afrika vanhedrat vårt välde. Hvad betyder då denna proklamaiion, dessa förskräckliga hotelser om utrotanda? Hvad! Fredens återställande är ert ändamål, J viljen med infödingarna knyta förbindelser, fruktbringande både för dem och 038, och denna jord, som J viljen göra fruktbärande, tillkännagifven J er ämna genomkorsa likt lavaströmmar! J viljen närma befolkningen till er, och lofven att förstöra deras hjordar, ödelägga deras fält, uppbränna deras skördar oeh fruktträn, och offra dem sjelfva i lågorna! Sen J då icke, huru opolitiskt och farligt det är, att drifva till förtviflan ett folk, stridbart, förbittradt ech lifvadt till yterlighet af kärlek till oberoendet? Araberne skola icke antaga den skamliga fred, J erbjuden dem, Nyligen begärde Abd-el-Kader att underhandla; han hoppades kanske icke mer att finna i sina landsmäns fanatism elemenierna till ett långvarigt notstånd; men nu skola era oförnuftiga ord å ye emot er uppresa alla dessa stammar, hvilka 2 sin välfärd och sjelfva sin tillvaro hotade. Ivarföre återöppna denna förtviflade kamp, ty aron säkre derpå, ait Araberne skela biodigt örsvara sig, och icke tåligt låta sig kastas tillaka i de brännande öknarna, der allt lefvande aner döden. 37 3 . Ye