Aftonbladet – 17 maj 1837, sida 1

UTRIKES. PROKLAMATIONEN TILL ARABERNA. Den märkvärdige Fransyske Gencral Bugeaud, hvars doktrinära språksamhet i Deputeradekammaren samt våldsamma och intoleranta utifall mot tryckpressen så ofta varit föremål för satir och anmärkningar, och hvilken nu, som bekant lär, emottagit et befäl öfver den nya expeditionen i Afrika, har låtit utgå en proklamation till AraI berna, som är så full af ofvermodigt skryt, och så egen till hela dess innehåll, att vi här meddela några stycken deraf. Han börjar med att återkalla i deras minme, huru han sisthidne sommar drefs ut i savdhedarne vid Tafna, utan kavalleri, utan hästar för transporten, och huru han hkväl förstod undvika mötet med deras krigare, deras obanade bergstrakter och värman af deras sol. Nu återkommer han med allt, som är nödvändigt för kriget mot dem. Jag har, säger han, gjort mig till Arab, likasom J, ja, till och med mer än J, ty jag kan uthärda längre än J på fältet, utau att behöfva återvända till provizxuten; edra stora ödemarker, edra branta berg, edra djupa klyftor kunna hvarken afskräcka eller uppehålla mig ew ögonblick. Jag ar icke lika hastig som J, men jag är lika rörlig. 3 Det fins en vrå i ert land, som jag ej kan besöka. Likt en lavaström skall jag genomskära det i alla riktningar, i dag åt södern, i morgon åt östern, i öfvermorgon åt vestern och derefter åt norden. Jag kan säga till er: J skolen i år ej skörda ett enda korn, och om J skördat, skall jeg antingen förstöra det eller dermed föda mina hästar. J skolen ej blott icke skörda, utan icke heller så. Araber, J hafven ej mer än två medel att undvika den storm, som uppstiger ofver edra; hufvuden; det första är vådligt, att strida och segra, det andra är säkert, om J dervid gån ärligt och uppriktigt tillväga: det är att anvhilla om fred. Jag kan utan omsvep tala med er om det sednare, emedan jag är sark och beslutsam. Ja, jeg tillbjuder er att välja mellan freden eller ett krig, mot hvilka alla föregående krig varit en barnlek; jag ville afvanda från er denna olycka, emedan vi ej kommit hit för att låta er dö af hunger, utan för att tillföra er öfverflödet af våra produkier i utbyte mot era. Vi vilje icke angripa hvarken er religion, :er frihet eller era hemseder, vi vilje endast fritt handla med er, och sålunda öka folkens välstaånd.?