Aftonbladet – 10 maj 1837, sida 2

på ett föregånget moget öfvervägande deraf, i alla dess delar,? i anseende till den redan,långt framskridna tiden å ionevarande ;smidesår, au emellertid funnit godt tillåta, att, 1 likhet med hvad för sistlidet smidesår blifvit beviljadt de jernverksägare, hvilka ej bafva motsvarande restsmide och som vid sina härdar äga ett privilegieradt smide af 450 skepp. inom Tackjernsbergslag eiler minst 400 skepp. utom Tackjernsbergslag, på hvarje härd, må för innevarande smidesår få på våg införa och afyttra den stångjernstillverkning, som utöfver verkets privilegier ästadkommits, emot erläggande till Kronan 3! dubbel hammarskatt eller 2 skepp. för 100:de; äfvensom att audre jernverksägare utom Tackjernsbergslag må, mot enahsnda vilkor, då sådant utan angränsande Bruksägares förnarmande i deras rätt till vanligt kelfång för det privilegierade smidet ske kan, af Bergskollegium kunpa tilläggas extra vågföringsrätt för detta smidesår. Derjemte har Reg. förklarat, att det tillstånd till serskilda smidesverkstäders aeläggamde utöfver ontalet af de enligt privilegierna tilllåtne, som för anställande prof å nya smidesmsthoder blifvit tills vidare medgifvet, nu bör upphöra, och således några sådana nya smidesverkstäder icke af Kollegium vidare tillåtas, äfvensom de redan tillåtne endast innevarande smidesår få begagnas, men vid dess utgång inställas. Ingressen till denua interinsåtgärd, som tillkännagifver att Regeringen är angelägen att så afväga allas intressen vid pröfnizgen af smide stadgan, att rättvisa kan göras åt alla, är mycket hugaavde, ty den inoebär naturligtvis, att frågan icke blott kommer att blifva om en utvidgad frihet åt de redan privilegierade, utan äfven åt hvar och en annan, och man bör derföre hoppas, att uppskofvet icke blott skett, såsom några befarat, af farhåga, obesluisamhet eller någon temporiserande politik att skjuta upp så länge msn kunde osh sedan jemka lite; rättvisa åt hvar och en af de privilegierade, för att undvika att emancipera jernverksrörelsen från statens förmynderskap genom til lämpande af den annars gällesde statshushållningsgrundsatsem, att, i hvarje loflig näring, tillverkningsbeloppet helt och hållst bör vara näringsidkarens ensak. j