Aftonbladet – 6 maj 1837, sida 1

PIERRE ANARESDEESIEER EIN EIA BISKA BIESPAAEIESE IRIS AS AASE ADA rr rr rn lItanka, af högsta vigt för Franska väldets stadgande och mtvidgande åt den sidan, men hvarvid man måste tega i betraktande de ringa financie!la medel, som stode till hans disposition? Detta var anledningen till den ålagda kontributionen af 150,000 fr. Kuluglis och Turkarne i staden hade länge begärt, att en Fransysk korps måtte ditsänaas, såsom enda medlet alt skydda dem mot Abd-el-Kaders hämnd; och de hade sjelfve åtagit sig att underhålla denna korps. Då nu kontributionen föreskrefs dem, ropade de öfver sin fattigdom. Detta är imedlertid den vanliga undflygten bland Araberne, och öfverhufvud taget i hela orienter; och den, som brydde sig om dylika klagomål och invändningar; skulle till. lön endast skörda de skattdragandes förakt och åtlöje. Likväl hade lendets:!aukteriteter vid uppbörden gått till väga efter, former, som, . ehuru ganska : vanliga i Afrika, likväl stöta: Eurepas bruk ceh seder, och marskalken hade derföre inställt uppbördens fortsättning, så snart han blifvit underrättad om de begångna våldsamheterna. Hvad åter angick den bekanta pbtitiomen från Kasnadji, detta lögnens foster, så hoppades han att. kunna visa dess rätta halt, så snart den blef underkastad en. alfvarsam och offentlig granskning. Marskalken öfvergick nu till expeditionen till Konstantireh. Är det då sant, sade han, att den endast åstadkommit motgångar och intet enda för Frankrike nyttigt resultat? Jag skall icke söka förminska beloppet af våra förluster. Det franska blodet är alltför dyrbart, att vi icke skulle hushålla dermed. Men, ehuru beklagliga våra motgångar än må vara i detta företag, inskränkte sig förlusten likväl till 450 man, omkomna mera genom: klimatets tillfälliga och utomordentliga oblidhet, än genom fiendens vapen. Det är mycket, allt för mycket; mer desse tappres död har icke varit: ofruktbar för deras land, emedan -de intagit 20 lieus?s terräng och positionen. vid Guelma, hvilken kan tjena till siödjepunkt för nästa expedition och minska de svårigheter, den första hade att öfvervinna. . Marskalken visade nu, att expeditiomens misslyckande härrörde af årstiden, af truppernas. otillräcklighet och brist på erforderliga transportmedel; att! han, bättre försedd i dessa tvänne sistnämnda hänseenden; skulle kunnat .med kraft ockupera Guelma, :och att Konstantineh då måhända nödgats öppna. sina portar, Btan att våga afbida något anfall. Orsa: ken till, motgången var således icke någon vårdslöshet, någon okunnighet, någon lättsinnighet å högsta befälhafvarens sida; det verkliga skälet var en omständighet, -oberoende af allt menskligt förutseende, men man ihade begagnat den, för att mot honom utföra en redan flera år gammal anläggning, och afsatt honom, för det han icke varit starkare än elementerra: Men, sade hsa, general Bonaparte intog icke Saint Jean d Acre och likväl hörde man icke, att direktorium afsatte general Bonaparte. (Rörelse af olika slag): Hertigen af Wellingten försökte förgäfves att bemäktiga sig Burgos, men engelska ministeren afsatte icke Hertigen. af Wellington. Cond drog sig tillbaka från Lerida, men Ludvig XIV afsatte icke Conde. Direktorium , engelska ministgren och Ludvig XIV voro således miadre känsliga för nationaläran och den militäriska skickligheten, äm de män, som nu öfverhopa mig med tyngden af sitt missnöje. Talaren visade derefter, att han återfört armeen till Bona, i tanka, att derifrån ånyo föra berne till Konstantineh, men hvarifrån mean hindrat hocom. Han fäste derefter uppmärksamheten på nödvändigheten, att em gång bestämma hvad men vill, antungen behålla eller öfvergifva Algier, och att för detta stora interesse åsidosätta alla de små personliga, som blandat sig deri. Jag kan, så slöt ban, icke för högt säga och upprepa, att ull Algiers bibehållande och lugnande hafvem J, M. H., ett mäktigare medel, än uppoffringen af folk och penningar, det är, att inför verldens åsym förklara, det Algier är förenadt med Frankrike, att det utgör en del af vårt område, och är stäldt under skyddsvakten af vår vilja och vår heder ! Talaren nedsteg från tribunen under en lårg och liflig sensation. Grefve Jaubert, som nu efter marskalken å nyo uppträdde i tribunen, dolde icke, det han utgick från synpunkten, att försvara den :afmm ns NL LL 2 Msn i