Aftonbladet – 5 maj 1837, sida 1

MYR EVISED MN MV OS SP AVIV SPORT ring, hvilken kantrat enot allmänna tänkesättets imakt, och det vore lättare att bevilja hvad som nu begärtes än hvad som varit fordradt för Hertigen af Nemours. — Och likväl kunde talaren icke undgå att anse det mu begärdta anslaget förkastligt. Han hade icke för afsigt a:t företaga någoa undersökning, huruvida giftermålet vore passande; i fall fråga vore derom, så ckulle talaren vara långtifrån att klandra det tilltänkta partiet. Hans invändningar utgingo icke alls ifrån någon cvilja emot persener. Den prins, hvarom nu vore fråga, hade icke tagit ringaste del i de lallmänna angelägenheterne under de 7 år, som förflutit sedan Julirevolutionen, och han vore således icke vållande till något af allt det onda, som, enligt. talarens åsigt, blifvit gjordt under I denna period. Såsom ledamot af pärskammaren hade prinsen hvarken yttrat sig för eller emot hvad som skett; hans persenlighet borde således icke ingå i diskussionen. Talaren hoppades att Kammaren skulle inse, att hans likgiltighet åtminstone Vore en borgen för hans opartiskhet. Det ifrågavarande dotationsförslaget skilde sig i det hänseendet från det, som bhfvit projekteradt för Hertigen af Nemours, att denna sednare dotation vore af öfvergående natur; dotationen för Hertigen af Orleans deremot fordrad såsom beständig. Då tslaren här vid ordet perpetuell i parenths anmärkte, att det just icke hade mycket att betyda någorstädes, isynnerhet icke i Frankrike — man kände huru det ofta gått med det perpetuella? — så uppkom ett förfärligt oväsen i centern... — Talaren adresserade sig nu till de monarkiska sympatiernc inom Kammaren. Jag frågar eder, mina Herrar, på hvad sätt monarkierne konsolidera sig, på hvad sätt styrelserne i allmänhet göra det? Jo, såsom man sade 1836, då de styra för godt köp, då de fordra så litet som möjligt. En styrelse, vare sig hvilken som heldst, hvad form den ock må äga, skulle bedraga sig sjelf, om hon sade åt landet: Jag och alla de mina, vi hafva rätt till inkomster, mer eller mindre betydliga. Nej, mina Herrar, en sådan grundsats skulle icke duga; den skulle hafva olycksaliga följder; den skulle skapa ett missnöje bland massorne, som icke skulle stanma blott vid resennementer. — Man skulle göra jemnförelser mellan skatterne, emellan styrelseformerne i andra länder; man skulle säga åt dem, som ieke tycka om att betala dryga skatter: Tagen eder till vara; sen allt hvad monarkien har i följe med sig. Kasten deremot edra bliekar på det andra halfklotet, och sen huru litet penningar man der fordrar för att hålla statsmachinen i gång. (Buller och rop i centern.) Talaren framställde derefter de betänkligheter, som kunde ligga deri, att man skapade en ny monark vid sidan af den förre. En kronprins, som är ung, som har framtiden för sig, kan fästa vid sig em mängd personer. Han kan hafva opinioner, som stå i strid med dem som gälla för ögonblicket, det kam uppstå en rivalitet emellan honom och den verkliga regenten. Talaren ville ej säga, att någon sådan fara vore för handem under närvarande omständigheter, men förändrade omständigheter kunde inträffa. Ett hof — sade han — J kunnen finna det bra; jag deremot fioner det skadligt; men tvänne hof, mina Herrar! det vore en elycka, till och med i edra ögon. Lagen om civillistan af 1832 stadgade dessutom, att blott i sådan händelse fråga kunde uppstå om tillökning i anslaget för civillistan, om den kungliga familjens öfriga inkomster icke räckte till för thronföljarens dotering. Ait en sådan otillräcklighet verkligen förefamns, borde först ådagaläggas. Talaren frågade till slut, om det var skäl att fördubbla anslaget för Hertigen af Orleans, då han hittills kunnat lefva enligt sin rang med en million, och hans tillkommande gemål, i fak hon blir enka, anses kunna vara belåten med 300,000 franes om året? Då Hr Garsier Pages slutat, ville Sigillbevararen Hr Barthe bestiga tribunen, men centren ropade på omröstning. Hr Barthe förklarade då, att ministrarne afstodo ifrån att yttra sig, emedan Konungen så önskade. Detta sätt att söka qväfva diskussionen föreföll general Demarcay högst oskickligt. Han förklarade att han, i anseende till Konungens stora förmögenhet, eivillistans betydande tillgångar, den förlägemhet o3h brist, som för närvarande visade sig i många trakter af Frankrike, samt i anseende till det ovanligt öfverilande sätt, hvarpå man sökte framsmyga genomdrifvandet af detta projekt, skulle rösta emot detsamma. Nu kunde Hr Raab ej undorlfrta. ste amn såll Vg rr