Aftonbladet – 5 maj 1837, sida 1

LI VEJOUPR val SVA MYT MOS ene MRPREEM inndstandat 3 ERE SSTAv Hill utdelningsstäliena halfannantimma senare än vanligt, i anseende till em under tryckringen inJträffad olägenhet, hvilken det icke var möjligt att Jutan något dröjsmål afbjelpa. De utländska posterne för sistlidne gårdag, hvilka anlände tidigt på eftermiddagen, med tidoingar från Paris till den 23 och London till d. 25 April, innehålla mästan inga nyheter från -JSpanien, men deremot från Frankrike parlaI ments-debatter och rättegångs-förhandlingar, hvilIka äro af ganska mycket intresse, nemligen fortlsättning af debatten om Fransyska kolonien i lAlgier, om Fransmännens uppförande der och utsigternajför möjligheten af koloniens bibehållande, processen mot Meunier, som sköt på Konung Ludvig Filip, och hans — neml. Mouniers — förmodade medbrottslige, samt slutligen öfTverläggningen om ett ytterligare anslag till Framkfrikes Kronprins, Hertigen af Orleans, som förut endast har den futtiga inkomsten af en half million R:dr Banko, eller sju gånger så mycket som Regenten öfver Förenta Staterna. VWVi taga Ådenna sista frågan närmast i erdningen här ne-Idanföre. Meunierska processen hade väckt myc Iket mindre deltagande, än det förmodades, och IMeunier tyckes hafva varit en förtviflad och urdsibnig skurk, som icke en gång kan uppgifva (något motiv till sitt anfall på Konungens. perIson. Han säger endast att han icke tålde BourTbonska åtten, om hvilken han. för. öfrigt tyckes (veta fika mycket som om invånarne i månran. Frankrike. Ministeren har så tillsägaudes imed stermsteg I genomdrifvit detationsförslaget för Hertigen af : Orleans i anledning af hans förestående förmälning. Tidmingarne spela am på ministrarnes TI fruktan för något nytt bref af Cormenin, i fall han fått tid på sig, och att de derföre skyndat sig så att få saken afgjerd. För att rädda förslaget från samma öde, som prejektet att dotera ) Hertigen af Nemours med Rambouillet, var det li alla händelser väl beräknadt att få diskussioInen i gång innan pressen, som nu hade fullt lopp att göra med Meunierska processen och I debatten rörande Algier, nästan ens hann att taga notis af förslaget, låmgt mindre bearbeta sinI nesstämningen emot detsamma. Inga skrupler Ifrån landsorterna kunde heller möjligen hinna till en eller tvekande Deputerad, och inIfluera på hams röst. Ministrarne följde regeln att smida medan jernet var varmt. Den 18 April förelade grefve Mel Kammarer förslaget, till hvars granskning en kommission nedsattes med Hr Dupin i spetsen. Denna komI missions utlåtande inkom till Kammaren d. 21, och redan dagen derpå hade Hertigen af Orleans 1 million att göra bröllop för, 2 millioner årligt anslag för sig sjelf och 300,000 francs om året för sin tillkommande gemåli fall hon skulle blifva enka. Detta:var hvad kommissionen föreslagit. Inom densamma hade likväl fråga varit om att gifva prinsen 3 milliener eller 21,; ett par doktrinärer ville dessutom visa sitt goda hjerta med present af Rambouillet; men pluraliteten deciderade sig för de summor ofvanföre blifvit nämnda. I Vid debatten i Kammarer, den 22, uppsteg först Hr Garnier-Pages i tribunen. Han började med att åberopa ett yttrande, som Hr DuI pin haft 1832, då ett lagförslag rörande civilJlistan förevar i Kammaren. När fråga uppstod, huruvida man en gång för alla borde bevilja Hertigen af Orleans ett appanage, eller uppskjuta att de5nitift bestämma detsamma till dess han förmälte sig, hade Hr Dupin trott, att det sednare alternativet vore det bästa, emedan Kammaren derigenom vunne ett slags kontroll öfver thronföljarens giftermål, i så måtto att, i fall den definitiva dotationen då återstod latt bestämma, skulle hofvet akta sig för att välja en brud, som Kammaren måhända icke ansåg passamde. Hr Garnier Pages förklarade: att han i alla hämdelser måste bestrida den föreIslagna tillökningen af 1 million om året för Hertigen af Orleans. Visserligen vore skillna