Aftonbladet – 3 maj 1837, sida 2

Herr Lars Kinmanson, med en ensemble, som förtjenar allt beröm. Fru H:s spel är isynnerhet förträffligt och håller åskådaren fängslad från början till slut. Det sätt, hvarpå hon återger sina sångpertier, är äfvenledes i det hela ganska lyckligt, om man också icke kan underlåta att jknmärka det något sväfvande i anslaget af tonen, som stundom mindre fördelsktigt inverkar på effekten af hennes annars ganska vackra och intagande stämma. Hr K. reder sig genom ett förståndigt manierande af sin röst, bättre än man skulle tro, från sina ofta rätt högt jiggande saker, Hr Sällström sjunger såsom mestadels nu för tiden ypperligt; för dena enfaldiga Daniels roll år ban likväl, med sin sf naturen lifliga och rörliga figur, mindre passande, ehuru man visserligen måste erkänna hos honom ett berömvärdt sträfvande att gifva karakteren sanning. Man har sällan att fågna sig åt ett sådant klöof verblad, som dessa trenne artister.