Aftonbladet – 3 maj 1837, sida 2

Hela nejden känner den sköna flickan. Hon är förtjusande som er Aphrodites följeslagerskor, men undflyr Hymens himmelska nöjen, lik enj: af Dianas nymfer. Faderoch moderlös bort hon för sig sjelf i en liten enslig alphydda, icke långt från Daniels gods, glad och frt som en fogel, smågnolande vid sitt arbete från morgon till qväll, belåten med den sparsamma afkastoingen af sin täppa och ladugård i miniatyr; till en grönsoppa behöfver hon endast gå några steg utom dörren, för att plocka selleri och ärtskidor, och till pankakor har hon tillräcklig mjölk af sina getter och ägg af sina höns; grönsoppa och pannkakor, hvad vill man mer begära? Med dessa tu, skulle man icke bjelpa sig förutan kärlek? Daniel har länge bestormat henne med sina ömma förklaringar, han har till och med gått ända derhän, att skrifva till hennes bror, som är ute 1 kriget, och af honom begära samtycke till sitt giftermål med den lilla Betli, hvarpå till svar från den hederliga krigsmannen följt ett bref till systern, deruti han föreställer henne vigten af att taga sig en man till stöd uti lifvets, i dag icke anade, men kanske redan i morgon utbrutaa stormar, och råder henne att icke afslå ett parti, som så vidt han kan förstå, är ganska fördelaktigt. Ja, vår goda Daniel bar gått ännu längre än till denna korrespondens Betli ohördan; 1 anledning af en biljett, sammanskrifven i Betlis namn af någon skälm, som velat roa sig litet åt den något enfaldige herr Daniel, och hvaraf innehållet är ett samtycke från den sköna till Daniels anbud, har han varit nog het på gröten, som man säger, att redan på förhand, innan han vidare om giftermålet telat med Betli ett enda ord, låta uppgöra ett äktenskapskontrakt och att bjuda hela sällskapet på bröllop. Men den vackra Betli är alltid lika obeveklig, hon vill på intet vis lyssna till hvad brodern säger i sitt bref, och hvad det förhastade giftermålskontraktet be träffar . . . tjenarinna! för den vackra Betli, men den vackra Beili är kall och hård som hexrnes alpers is. Hedersmannen Daniel är nu så olycklig och I otröstlig, att han ett, tu, tre beslutar taga bössan på axeln och lemna hus och hem, för att ge sig ut i kriget, och söka döden i de fiendthga kulregnen . . . Arma Daniel, du hvars lycka änna nyss väckte så måsgas afund! i Händelsen gör att just vid detta lag ett deI taschemang af landsmån från krigstheatern tågar ; härförbi på en marsch genom kantonen, och! slår sig ned för att rasta, precist utanför Betlis hydda. Som jag sagt, det är blotta händel! Isen som gör det. Daniel, som här träffar serI geanten för troppen, blir, som man kan tänka, I högeligen förnöjd öfver detta tillfälle att ännu samma dag kunna iataga en plats bland! Martis mustascherade söner. Ehuru den dun-! Idrande krigsmannen är för honom belt och. hållet främmande, ligger det likväl i dennes j hela väsen en viss fryntlighet och godhjertenhet, Isom drager till sig och förbinder, hvarför Daniel också genast vid första mötet öppnar för honom hela sin själ, berättar honom den bedröfliga sagan om sin olyckliga kärlek, och anhåller att med det snarase få bli enrollered bland hans bussar. Hvem målar de vexlande känslor-! na inom sergeantens ärriga bröst, då ham, som i sjelfva verket är ingen annan än Betlis broder, Max, på Daniels berättelse upptäcker att han har sin egen i hoppet tillkommande svåger ramför sig och finner sig under sin kära systers! uk Som han varit från hemmet i sexton runda år, år det föga underligt, att han icke käönt een den lilla Betli, som nu blifvit stor; och! när han vandrade ut i kriget, hade dessutom hans föräldrar bott på sn helt ennan trakt af dalen, serifrån Betli, efter sin fars död, genast I flyttat bit; huru skulle väl den ärliga Max kunna gisca till det? Emedlertid är nu förhållandet verkli igen sådant; den vackra flickan, vid hvars! beming han stannat, är och blir hans syster, och den arma Denaiel, som med tårar i ögonen: bönfeller att få bli soldat, är den beskedliga: I friaren, från hvilken hen för någon tid sedan I ätt det der förbindliga brefvet, ni vet! Seresuten, som är en man af myckon presence I å esprit, döljer likväl sin öfverraskning och heslutar att icke ännu ge sig tillköann, utan att! till Daniels fördel begagna sig af tillfället för ait! låta Betli få en Jexa för hennes afsky för ak tal ståndet och att söka böja hennes sinnelag till litet mera benägenhet för den enträgne älskare n.Å Han låter till den ändan sina skäggiga knektor genast rycka in i Betlis hydda, och ger dem! Pro lan aft fnge sn MILL RS Aha Hag I I I I I I i oa