Aftonbladet – 24 april 1837, sida 2

taren Jonas Svensson, t. f. Tullförvaltaren Carl Axel Lennman och t. f. Kontro!lören Carl Johan Behmer, kunna finnas och deribländ hälften af de löner, som desse Tjenstemän å Tullverkets Stat innehafva; om verkställighet af hvilken qvarstad Kongl. Kammarrätten således tor: de anmoda ÖfverStäthållare Embetet att genast föranstalta, med föreskrift att seqvesterhandlingarne, hvilka, så vidtde angå fast egendom, böra lagligen iutecknas, derefter till Kongl. Kammarrätten insända. Beträffande åter sjelfva balansfrågan, så be: tviflar icke AdvokatFiskals-embetet, det ju Kgl. GeneralTollstyrelsen, utan någon serskild dertill erhållen uppmaning, inser nödvändigheten och vigten deraf, att em noggrann undersökning företages till utredande från hvad tid bristen egentligen leder sin upprinnelse, huru densamma fortgått och på hvad sätt uppbördsmannen kommit i tillfalle att sitt obestånd fördölja, hvadan någon anmodan till Kongl. GeneralTullstyrelsen om verkställande af en sådan undersökning ej heller af behofvet synes vara påkallad. Men då AdvokatFiskalsembetet, vid genomseende af Tullverkets hos ÖfverRevisionsdepartementet förvarade räkenskaper för åren 1834 och 18353, kommit i erfarenhet deraf, att hvarken Uppbörds-kontoret eller Inkommande Sjötullskammarens årsräkningar äro daterade eller med presentatum öfver deras ingifvande till Kammarkontoret försedde, hvilket, åtminstone hvad angår den underlåtne dateringen, gifver skälig anledning misstärka det desse räkningar, likasom det inträffat för år 1836, icke inom rätter tid inkommit, samt AdvokatFiskals-embetet af sagde räkenskaper derjemte inhemtat, dels att af 1834 års inkommande tullmedel 92,809 R:dr 12 sk. 8 r:st., och af 1835 års dito 112,049 R:dr 22 sk. 8 r:st. efter den 1 Mars, då föregående årets tulluppbörd ovilkorligen bordt vara till fullo klarerad och redovisad, uti serskilda poster ända fram i Augusti och September månader, sedan tullafgiften för det löpande året till betydligt belopp hunnit inflyta, blifvit lefvererade, hvaraf det vill synas högst sannolikt, att Finer lemnats tillfälle att med det påföljande årets uppbörd stoppa föregående årets balans, dels ock, att de af Kgl. GeneralTullstyrelsen anordnade förskotter ingalunda stått i jemförligt förhållande till de löpsnde utgifterne, enär t. ex. desse sednare för första qvartalet 1835 endast utgjorde 56,087 R:dr 42 sk. 4 r:st., men Tullstyrelsen deremot, på kassörens reqvisitioner, under samma tid till honom utassignerat 63,000 R:dr, så att han, inberäknadt behållningen från år 1834, utgörande 15,120 R:dr 31 sk. 6 r:st., haft om händer icke mindre än 78,120 R:dr 31 sk. 6 r:st., och således 22,041 R:dr 37 sk. 2 r:st. utöfver hvad verkliga behofset fordrat, hvilket förhållande, derest det en längre tid fortgått, tydligen underlättat och nära nog kan anses ensamt hafva beredt möjligheten för uppbördsmannren att balans å ifrågavarande förskottsmedel sig åsamka, hvarförutan AdvokatFiskals-embetet fått anledning förmoda, så väl att de i 1825 års instruktion för Uppbördskontoret förekommande föreskrifter om sättet och ordningen för desse förskotters beviljande och redevisning icke blifvit iakttagne, som äfven att de i semma In-) truktion påbudne vecko-inventeringar icke med len noggranoahet, sem vederbordt och förrättingens vigt jemväl påkallat, blifvit verkställde, å har AdvokatFiskals-embetet ansett sig böra ;dmjukeliger anhålla, det Kgl. KammarRätten i fgående skrifvelse behagade å alla desse omtändigheter fästå Kgl. GeneralTullstyrelsens uppnärksamhet, på det de jemväl måtte blifva fö emål för den undersökning, som i saken komrer att företagas. Kongl. KammarRättens AdokatFiskals Kontor den 7:de April 1837. C. Printzensköld. Af originalet rätteligen transumeradt betygar: : L. A. von Engeström. T. f. Kanslist i Kgl. KammarRättens Adv.Fiskals Kontor. a Angående fabrikationen af hvitbetssocker medelar Statstidnirgen utdrag af en från Sv. och