Aftonbladet – 22 april 1837, sida 2

ningsfråga, Som tilläfventyrs endast genom bildandet af en amortissementsfond kan lösas. Och då Staten icke skäligen kan anlitas om bidrag dertill, hvilka dessutom, i sin ordning, skulle af allmänheten genom bevillning eller annorlunda återgäldas, så synes sammanlänkningen af de vilkor Tit. uppgifvit, på ett för alla mindre känbart sätt, kunna leda till ändamålet: hvadan jag anser Tit. framställning af ämnet i närlagde skrift, vara högst förtjent af vederbörandes uppmärksamhet och begrundande. Under önskan att mina kamrater måtte uppskjuta sitt omdöme till dess de sett och noga begrundat projectet, får jag nämna, att alla de kamrater, med hvilka jag samtalat derom, hafva gifvit det sitt bifall, samt att genialiske män, som deltagit i stiftandet af en privatbank och af härvarande hypotheks-förening, hafva försäkrat mig att alla elementer förefinnas för förslagets utförande. Om dess goda syfte äro alla ense. Ar saken god; bör den fram, hvarom icke, bör den det ej. Emedlertid torde de projectet klandrande tidningsredaktioner benäget ursäkta om jag, med en öfrertygelse vlika deras, anser som en förtjenst att projectet med intresse omfattats af den för sin redliga karakter, sitt embetsmannanit och sina djupa kunskaper högt värderade, Herr Stats-Sekreteraren von Hartmansdorff. Af alla till min kunskap komne anmärkningar, hafva allenast följande, hvilka mig munteligen meddelats, uthärdat en strängare pröfning, nemligen att värdet för apotheksinrättnihgen och varorna bör deponeras å taka manna hard och att fonden bör ega optionsrätt. Om de tidningsredaktioner, som upptagit något rörande apotheksprivilegiernas amortering, ville gifva denna min skrift en större offentlighet, visades mig dermed en godhet. Lund den 21 Mars 1837. J. H. Forshell. (Sk. Correspond.)