STOCKHOLM den i: April. Förlidet år, den 10 Februari, aumaälde Wexid Konsistorium ätt en prestman, som blifvit dömd embetet förlustig, vägrat att inställa sig i Konsistorlum för att afsättas, och föreslog ett annat än hittils brukligt sätt för presters afsättning, samt förfrågade sig derjemte, huruvida Korsistorium kuude äska och ELandsböfdinge-embetct meddela handräckning till en, embetet förlustig dömd men tredskande, prestmans inställande inför Konsistorium. Efter vederbörandes hörande och i öfverensstämrmelse med de af de festa Konsistorier, Erkebiskopen ech Justitiekansleam i underdånighet sfgifoa yttranden, har Kenogl. Maj:t icke funnit skäl ait förändra det hitills, från äldre tider, brukliga sättet för presters afsättning, med afseende hvarå 19 kap. 21 f. kyrkolagen, Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den 12 Febr. 1782 och Kongl. Brefvet d. 7 Dec. 1787 äro affattade. I hänseende till tredskande prestmäns inställande för Domkapiilen till afsättning, har Kongl. Maj:t medelst Cirkulär af du 3 nästlidoe Mars i nåder förklarat, att vederbörande äga iakttaga de allmänna Författningarna om verkställighet af domar i brottmål, samt 5, 17 och 23 6f af Kongl. Maj:st om rättegången i Domkapitlen särskildt utfärdade nådiga Förordning af dem 11 Febr. 1687.