Aftonbladet – 12 april 1837, sida 1

UTRIKES. Om IV hig-Toryismen. De radikala Engelska tidningarne anställa be traktelser öfver hvad de kalla Whig-Toryismen uppkomst, d. v. 3. huru ett parti, som fordon varit mycket ifrigt för folkets frioch rättighe ter, kunnat blifva lika goda försvarare 2f egen mäktiga åtgärder, som någonsin Tories. Whi gernas förfarande i afseende på Canada, säge Spectator, sprider mycket ljus öfver den inr poltiken. Anda från sin uppkomst, till reform billens antagande, hyllade de alltid den populä ra grundsatsen om motstånd mot förtrycket. Ehuru föga de förstodo af regerings-vetenskapen så som den nu förstås af många; eharu dunkelt de anade styrelsens ändamål och medel, si var dock alltid hvarje godtycke, hvarje öppe våld, vare sig inom eller utom landet, i stånd att väcka harm hos dem. Den värnlöse val föremål för deras sympati och skydd. De hade eu slags religiös vördnad för de kartor, konstitutioner och grundlagar, med hvilka allena tyranner fordom höllos i styr. Allt ifrån 1688 hafva de med högst få undantag allid varit färdiga alt gå på den svages sida mot den starke, på den lilla statens mot den stora, folkets emot makten, och framförallt att försvara, hvad de kallade ?folkets rättigheter, vare sig i national-sjelfständighet, i valrått för nationelia ändamål, eller den obetydligaste korporations minsta privilegiuw. De bekymrade sig alls icke om sakens naiurliga grund; det var dem nog, om den eller den rättigheten, det elle: det privilegiet blifvit garanteradt genom en hög. tidlig akt. Magna charta stadgade det, Bill o Rights bekräftade det, ett kunz sligt privilegium hade försäkrat det, en traktat hade Jlofvat det, ett skrifiligt kontrakt fanus derow — derföre, om saken var god eller dålig i sig sjelf, så var dena dock oföränderlig utan deras bifall, som lagligen fått rättigheten eller privilegiet. Sådan var intill sednaste tider de Engelska Whigernas politiska grundsats eller känsla; och denna har nära halfiannat sekel skilt dem ifrån Tories. Den inre politikens öfvergårgstillstånd synes hafva fullkomligt Toryfierat dem, med undantag endast att några af dem (MelbourneWhigerne) skilja sig frå ån Tories jemat tillröcklizt för att hålla desse ute ur styrelsen. . Reformbillen har gjort Burdet till Tory. Icke längessdan skulle Russells förslag att våldiöra Nedra Canadas konstitution hafva kurerat Lord Holland för gikten, och fört hoaom fradgande af ifver upp uti Ofverhuset, der han skulle hafva stormat emot den despotiska planen; men hans frihetskärlek, hans aktning för konstitutionella rättigheter, hans sympati för den svage, anfallen af den starke, alla de ädelmodiga känslor, hvilka tillhörde honom som en Whig af gamla skolan, hafva blifvit qväfda af reformbillen. Lord W. Bentinck, Genuas försvarare mot heliga alliansen, har röstat för att låta en guvernör från Downing Street tillgripa Canadensernes allmänna medel, hvaröfver deras konstitution säger att ingen utom deras egna representanter skall hafva någon maxct. Han är icke utsliten af Indien, såsom somliga säga; utan den demokratiska vändning, som ägt rum hemma under hans frånvaro, gör honom till en Tory i grundsats och handling, ehuru hans högmod i