Aftonbladet – 10 april 1837, sida 1

lWidins tilltag, afhöres ännu icke; äfvensom de grannlagenhet och finess finnes iakttagen, i Stats tidningen, att icke en gång Grefve Cronstedts nam finnes utsatt Uppgiften om protokollet är imedlerti framställd, såsom ett försvar för Förvaltningens led möter, och en anmärkning deröfver, att de ej;blifvi hörde före skrapan, i en tidning, som säger si hafva bevis derför att tillgå; öch som sannolikt då den har en medarbetare, som är tjenustgörande i Förvaltningen, ehuru litet denna relation i öfrigt må verka på bladets åsigter, troligen genom denna kanal noga underrättat sig innan den gjort en så vågad framställning; och det synes nästan ännu mera svårt att kunn: lemna denna sednare sak åt glömskan, än den andra. Vi föreställa oss åtminstone, att de båda verk, hvari Grefve Cronstedt ännu har:qvar sitt ordförandeskap , nemligen Convoykommissariatet och Sjöförsäkrings-Öfverrätten, skola finna en viss betänklighet vid, att sortera under Hr Grefvens presidium medan denna ytterligare misstanka nu hvilar på honem, och i alla fall lär väl Justitisombudsmannen icke kunna blunda för en sådan offentligen framkastad angifvelse. I afseende på balansfrågan i Tullverket inuehåller Statstidningen, att Statskommissarien Tauvon blifvit förordnad att bestrida Kameraldepartementschefs-embetets förvaltning i Gen. Tulistyrelsen i och för utredningen af nämnde balans, och att Justitiekaöslers-embetet fått befallniog att med uppmärksamhet följa nämnde utredning, och med berättelse derom till regeringen inkemma. Utom dessa omständigheter underrättas man äfven af Statstidninger, att General-Tulldirektören Grefve Posse uti en serskild skrift hos A. Maj:t i underdånighet anhållit. om nådig befallning till Justitiekanslers-embetet att efter erhållen del ef de till deita. mål hörande handlingar, och i örigt tagen kännedom om saken, antingen emot Gen. Tulldirektören låta anstälJa åtal inför vederbörlig domstol eller ock inför K. M:t ammäla de skäl, hvarföre han ansåg ett sådant åtal icke böra ega rum, och att K. M. öfverlemnat denna ansökan till Justitiekanslers-embetet, för vidtagande af den med lag och författningar öfverensstämmande åtgärd, hvartill Grefve Posses anhållan må anses föranleda, och hvarom Justitiekanslers-embetet ägar med underdånig berättelse till regeringen inkomma. Denna sista episod har, som vi hört, icke undgått att väcka em viss allmän förundran. Ehuru wan visserligen kan förklara motivet till Grefve Posses handlingssätt från den naturliga otåligheten att se sin för närvarande ovissa position med hänseende till ansvarigheten för hvad som passerat inom det verk der han är chef, så snart som möjligt bestämd inför allmänna omdömet, och ehuru det icke är första gången, som Gref ve Posse visar en sådan otålighet), så kan detta hkväl icke förtaga den anmärkningen, att dennra otålighet här icke varit rätt placerad, då Grefven vände sig tll Regeringen. Det faller nemligen af sig sjelf, att Justitiekamsleren efter erhållen del af handlingarna och kännedom om saken, i följd af sin blotta embetspligt icke lärer kunnat underlåta, att utan allslags påminnelse från Grefvens sida, mot honom anställa åtal, så vidt dertill är anledning, eller i annat fall nämna hvarföre sådant ej sker, och hela begäran derom synes sålunda bordt förekomma Reg öfverflödig, hvarföre det också icke hade förefallit oväntadt, om Reg. med begagnande af detta skäl hade lemnat Grefven dess skrift tillbaka. Emedlertid har Grefven nu härigenom sjelf framkallat den frågan, huruvida Justitie Kanslers-embetet äfven kan ingå i pröfning af de emständigheter, hvilka, vid ett sådant tillfälle som detta, kunna ligga en chef till last äfven utom det direkt juridiska af saken, eller der det egentligen blir Regeringens sak att öfverväga, i hvad mer eller mindre mån Grefven uppfyllt den fordran, som billigt kan göras af honom såsom innehafvare af en förtroendepost. Vi hafve redan en gång avtydt vår föreställning om den skyldighet, som hufvudsakligen kan tillkomma en chef, i afseende på de under honem stående uppbördsmän. Man behöfveri sådant On i ) Man minnes ännu, huru Grefve Posse under sista Göthakanalbolagsstämman ingick till Kongl. Maj:t med en underdånig anhållan, att Kongi. Maj:t skulle befalla bolaget, att gifva Direktionen (hvars Ordförande Grefven då var) decharge. Det var under denna bolagsc—a oo El sam Undar don knutet föragsende