Aftonbladet – 5 april 1837, sida 3

eviga varningar för efterkommande slägten. : Gå vi derifrån till våra tider, huru kommer d: sig då, att det just i Ryssland, hvars exemp D. A. framdragit, klagas öfver, ait Regeringer oaktadt all sin kända stränghet mot embetsmän nen, icke kan förekomsa de gröfsta undersle och malversationer? Måune icke detta är in siitutionernas fel, hvilka göra regeringens vak samhet tillräcklig? Det är visserligen sannt, att institutionerne ic ke kunna uträtta allt, och att en reform uti den icke förslår, i fall hela samhället redan genem e! förslappad och demoralisersd andalutar till sitt förfall, ehuru vi icke tillhöra dem som misströsta, at äfven samhällen kuvna föryngras, oeh att detta utI gör deras fördel framför individerna. Men i hvar och ett samhälle, som ännu icke hunnit murkna ända ned i rötterna, har alltid folket och inser att det har ett gifvet intresse att dess angelägenheter vårdas med noggrannhet. Om derföre de första organiska lagarne, som bestämma folkets andel i allmänna äremderna och styrelsesättet äro så ordnade, att detta intresse kan, så kommer det också att göra sig gällande, ech vaksamhet och drift måste af sig sjelf uppstå hos styrelsen, i samma mån den beror af detta intresse. Aro de organiska lagarma åter sådana, att representatiousn sällan samlas, att dess beståndsdelar lemna nationen i det hela föga tillfälle att deri göra sin vilja gällande, och att dess fördelning paralyserar all kraft att uttrycka denna vilja eller göra den exekutiva mak ten ansvarig för foörvaltvingen och beroemde af nationen, så underlåta icke de styrande att varseblilfva sin öfvervigt i denna ömsesidiga position, och de serskilda företeelserna inom admistrationen och de fenemener af kraft eller slspphet, som visa sig emot vårdslösa funktionärer blifva då icke blett en baremeter på Regeringens karakter i det hela, utan ock på de institutioner, som framalstrat densamma.