Gösheborgs Dagblad fortsätter i sednaste numret sin sorgebetygelse öfver den skedda Erkebiskopsutsämningen. Det säges nu öppet, aut man länge i Götbeborg som annorstädes ansett en amnan kamdidat så godt som sjelfskrifven till Sveriges första prelatur, och att valens utgång stegrade denna förmodan till visshet, så mycket mer, som man gjorde sig försäkrad, tt a. v. Erkebiskopen ej skulle låta beqväma sig att mottaga kallelsen. Dagbladet kan också icke begripa hvad som kunmat förmå Herr OrdensBiskopen att frångå sina kämda tänkesätt, men tröstar sig imedlertid dermed, avt hvarken Aftonbladet eller Dagbladsvädret (förmodligen Götheborgs) haft någon andel i utnämningen, sarat att om densa utnämning än miste förekomma Biskop af Wingård sem en dekorfityr, han måtte finna tillräckliga tröstegruuder i det kända tänkesättet, ochi just de sams ma egenskaper, som gjort surprisen så myc