Aftonbladet – 3 april 1837, sida 2

Bevillxwingsförordningen, både skatta för rvörelsen, och utölva den, intilldess jag uppsag: mitt i burskap. Har af missförstånd någon origtighet I-gat i taxeringsuppgiften — får sådani särskildi Mialas; ty för sådaet är stadgadt särskildt susvar, som, i denna sak, ej blilvit föremål för beifran. Det lar nog att jag, i mitt yrkes utöfvsude, icke öfverskridit lagens utstakade gränser. På denna grund yrkar jag ock vördsamt åtslets osillande, under förbehåll att, efter 12 f. 10 Kap. RätI tegångsbalken, få mot Stadsfiskalen samt Kram; haudelssocieteten särskildt utföra om ersättning för kostnad och skada genom den, mot mig tillställda ytterst olagliga, beslagsåtgärden. Siockholm den 20 Mars 1837. E. Ullström, gerom Oscar Årehn. Efter denna skriftvexling, är målet lesmnadt till Handelskollegii slutliga pröfning, hvars uigång afvaktas. Då ett företag, som icke strider emot allmänna och naturliga rättsbegrepp, icke eller är förbjudet genom särskild lag, blifver icke litt att finna på hvad gruad detta företzag skall förklaras såsom ett brott. Lagen, som ailtid tillåtit alla handtverkare, att i dem stad, der de hafva burskap, hålla öppen bed, har härifrån icke undantagit Skräddareembetet; och svårligen torde man derföre kunna, för biiall till JAktors påståenden, fioma någon laglig anledning, om icke den, att de seqvesterade klädesplaggen möjligen bhfvit förfärdigade emot lydelsen af Kongl. förordniseen der 20 Jan. 1746,) påbjuI dande, att den skräddare, som syr kläder afviI kande från Kongl. Kommerse-Koliegii Prefi modell, skall, såsom Aktor nu yrkar, mista I varan ech dertill böta 500 daler, likasom enahanda äfvenmtyr blifvit utsatt för knappmaskare, som göra kaappar större eller miadre, än cn sexstyfversslant, och västkmappar i preportion. Det synes emellertid vara ett märkvärdigt I förhållande att, sedan Kongl. ÖfveståthållarelEmbetet år 1818 afslagit ansökningen om elt alldeles dylikt beslag som det ifrågavarande, en af samma Auktoritets underordnade tjenstemän mu, på eget bevåg, verkställt detsamma. ) Hvad ersättning den enskilde medborgaren erhåller för sia förlust, såväl genem sjelfva besla I get, som derigenem att beslagaren, mot bägge parternas interesse, vägrat varornas bortaaktioI nerande, torde komma att stå i vida fältet. Orr en offentlig försäljning, är em omöjlighet i sjelfva begreppet, hvarföre en dylik afsigt aldrig rimligen kan supponeras uti den ammärkI ta uppgiften till taxeringen. I följd häraf har I ock Ullström taxerats för rörelse efier 1000 Rdrs behållning. Alltsedan 1804 har det i) frågavarande klädmagasinet varit öppet. 1) Denna förordning upplifvar en äldre af den I 26 Juni 1733, innehållande att Korygl. Maj:t I stadfästat tvänne Nådiga profmedeller, I pembl. det ena på en Lifråck, med kraga I) och små svänska Upslag, uppå hvilkew hvar Poch en har frihet, att bruka enkel eller dabbel rad knappar: det andra uppå eo Surtout-Råck med runda igensydda Upslag, Il ech bakuppå med Hake samt Litzor, hvil5! ka på sådanre Surtout-Råckar få biukas af dem, sem sådant vilja, deck icke flere eller tl i anean ordming, än den Nåd:ga profråcll ken utvisar, ech komma såleds de häörtills ) bruklige stora upslag, raånga och djupa rynkor, stoppmingar och styfoingar, samt öfverflödige knappar, att vara förbjudne. -— I — — — Den skräddare ellsr Gjärringsman, samt Sömmerska, som understår sig, att, efter skedd Publication af Förordningen, antingen efter egit påfund eller andras anvisning, förfärdiga eller reformera mågen klädebomad efter annat Mode, eller densaraPma på något det ringaste satt anmoriunda jnrätta, än nu föreskrifvit står, såsem ock den koappmakare eller någon ankan, som djerfves torfärdiga större eller mindre Råckkoappar, än af en sexstyfvers siorlek, och Wästkoappar i proportion därefter, bör derföre böra 800 daler S:mt, ech blifva sin Bårgerliga näring förlustig. — — — — (Se Modees Verk 2 oeh 3 del. pag. 1242 och 1274.)