Aftonbladet – 3 april 1837, sida 2

de idka sjelfva handtverket och der, enligt Bevillmingsförordningens 16:de S, sjelfva burskapet, i och för sig, utan all serskild anmälan, medför taxering för rörelsen i hela dess lagliga omfång, ända till dess burskapet blifvit formhgen uppsagdt eller förverkadt. På grund af det åberopade stadgandet i allmänna lageh, ser man i alla städer en mängd handtverkare hålla öppna försäljaingsbodar och magasiner, utan att åtal någonsin kommit i fråga. Guldsmeder och juvelersre, bleckslagare, repslagare, skomakare, körsnärer, hanskmakare, bokbindare, bagare, slagtare, gördelmakare och gelbgjutare, hattmakare, sverfvare, snickare, snörmakare, alla hålla öppna bodar, utan att begära serskildt tillståed till mivutering, — och hvarföre skulle endast Sträddare vara undantagne? År 1817 i December månad hegärde KramhandelsSocieteten hus Kongl. ÖfverStåthållareembetet för Polsärender att erhålla qvarstad å det Magasin till försäljning af färdiggjorda kläder, som inrättats af numera Hr Stadsmajoren P. Winblad ; men, i utslag den 15 i sanema månad, reselverade Kongl. OfverStåthållare Embetet, att enär Allmänna lagen, i 4:de Kap. 3 f. Handels balken, uttryckeligen stadgade, att Haxdtverkare ägde i dem stad, der de vunnit burskap, hålla öppna bodar för sina tillverkningars försäljande, kunde något afseende icke fästas å Kramhandels Soeietetens förhastade ansökning. Samma lag galler ännu; och långt ifrån att vara iaskränkt, är den tvärtom så extenderad, jatt haxndtverkare, äfven i andra ståder än der de vunnit burskap, få, emot särskildt anmälan för minuteringsfgiftens erläggande, hålla bodar. Hr Registratorn i Kenogl. Kommerse Kollegium — som uppträdt till förfäktande af det nu ifrågavarande hbeslaget, har utgått från den åsigt, att handtverkarne böra i afseende på försäljningsrättigheten delas i tvenne klasser, af hvilka dem ena skulle äga ech den andra sakna rätt alt sälja sina tillverkningar. Till sedoare klassen räknar Hr Registratorn, Skräddare, Hofslagare, Klensmeder, Målare, Byggmästare, Murmästare och — Skorstensfejare. — Undersökes hvarifrån Hr Kegistratorn hemtat danna klassifikatiom, så fioner man att den icke hemtats från lagar och författningar, utan från författarens enskilda föI reställning, att Skräddarnes, Målarnes och Smederees med fleres tillverkningar icke äro produkter af deras konstfärdighet. SkrädIdarers tillverkningar — säger författaren — I utgöra blott och bart plaggens sömnader, utan tecken till förädling af den redan til alla delar förädlade varan. — Klädernes ;tillskärarvde och sömmande fordrar, enligt förI fattarens tanke, ingen konstfärdighet; och enlig samma omdöme skull: alla handtverkare, som förarbeta en förut i sitt slag fullkomnad vara sakra den af lag åt alla haudtverkare förunnade försäljningsrätten. Skomakaren gör skor af fullkomnadt läder, liksom Skräddaren gör kläder af Jullkomnadt kläde: — Bleckslagaren använder fullkomnadt bleck: Hattmakaren fullkomnadt felb. Enligt författarens åsigt, skulle derföre intet af deras arbeten kunna anses såsom predukter af deras konstfärdighet; och, efter samma grundsats, skulle sjelfva författarens nu ifrågavarande märkvärdiga skrift, emedan den skrifvits på fullkomnadt papper, icke kunna anses såsom produkt af haus konstfärdighet. Hvar och en borde imedlertid veta, att förädling, wi industriel bemärkelse, består i att, genom pedlagdt arbete, gifva en vara förändrad form, så att hon närmas sitt ändamål att konsumeras. Att, efter denna definition, skräddarens arbete är en förädling af tyget, ligger i så öppen dag, att man knappt behöf: spilla några ord på vederparternes sällsamma försök att, efter några toma hugskott, restringera de rättigheter, som en medborgsklass, enligt allmän lag, fått sig tillerkänd. Att jag här i Stockholm innebar burskap å skräddarehandtverket, har icke blifvit bestridt: att jag alltså, utan afseende på egna taxerizgsuppgifter, är berättigad att här i staden utöfva yrket i heta dess omfång, — hvartill äfven, enligt allmän lag, börer rättigheten watt hålla öppen bod — är lika obestridligt som att J2g — ehvad någom felaktig uppgift till Mantalsskrifningen ågt rum eller ej —) får, enligt — ) Skräddaren Ullström, som uppgifvit sig ej drifva någon rörelse, har härmed åsyftat att han nedlagt verkstaden och endast afsålde ett sammalt lager. väl vetande, att han i alla