Aftonbladet – 1 april 1837, sida 2

SLaeri NHOL act CIHaUnty, UL SK Udd VILL EL Pp? heuaes bädd, bestående af några sammanskjutaa stolar med trasiga kuddar, utbredt sängtacket, hade Fru Hertzenhjelm med ex käpp, som hon till sitt försvar emot råttor allud haft till hands, neddragit täcket sägande, att det vore gammalt, at något kunde vara deri och att hon icke tordes behålla det. Sedan Herr Öfversten sistlidne sommar såsom hushållerska amtagit en Gagnefs-kulla, hvilken varit föga medlidsam, hade Fru Bertzezhjelm verkehgen, i anseende till födan, farit illa; och vittoet hade mera än em gång, vid förbigående af hennes dörr, hört benae ropa efter bröd. 16:0o. Anders Ersson. Ait omkring 13:dedagen 1836 eldsvåda varit nära att utbrista uti Fru Herizenhjelms rum, i följd af em spricka å kakelugnspipan. Då Hr Ofversten följande morgenen blifvit underrättad och erinrad om angelägenheten af kakelugnenms lagning, hade Hr Ofversten yttrat att han dervid icke kunde något tillgöra, samt att, om Fru Hertzerhjelm skulle utaf köld starfva af, ingen kunde hjelpa det. Först på sommaren hade kakelugnen blifvit Il.gad och uader mellantiden någon eldning icke kunnat verkställas. Om mathållmingem för Fru Hertzenbjelm ägde Anders Ersson sig icke något bekant, men en gång, då en piga varit i:begrepp, att till Fru Hertzenhjelm inbära en skål, innebillande rågmjöl, hade Hr OÖfversten H., som i förstugan mött pigan, förbjudit henne att inlemna skilen. — 17:o. Anna Hansdotter. Att hon höstetiden samma år, då Hr Ofverste H. trädt i äktenskap, kommit i aans tjenst. Fru Hertzenhjelm hade då både till kropp och själ varit fullkomligt frisk samt med nöje och omsorg deltagit i huskillets angelägenheter; men efter barmsängen hade Frun blifvit till sina sinnen rubbad och låtit förmärka, det koa misstänkte sin man för olofligt umgänge med en af husets pigor; och ehuru Herr Öfverstem från huset bortskaffat samma piga, hade likväl Fruns svartsjuka fortfarit. Vid förlessvingen hade Frun biträdts af en mindre skicklig jordgumma och vittnet hade aldrig sett någon läkare i Hr Öiverstens bus. Fastän vittnet sedan den tiden flere gånger varit vid Ramsnäsholm, hade vittnet likväl, angående behandlingssättet emot Fru Hertzenhjelm, sig icke annat bekant, än att vittnet hört omtalas, att Frun icke fått bättre mat, än tjenstefolket. I anledning af detta vittnes berättelse, förmälde Hr Ofversten att socknenos barnmerska varit berta då förlossningen inträffat, men efter ett par dagar blifvit tillkallad, så att Fru Hertzechjelm icke saknat ordentlig skötsel efter barnsbörden. 13:o Carl Görssena: att han, som år 1813 tjent på Ramsnväshelm, icke kunde i detta mil lerna någon vidare uplysning än dels, att Frun erhållit lika mat med tjenswolket och dels att han flere gånger sett frun vara ute på gården, dock hade hon alliid gått undan, då någon nalkats henne. 19:0 Hustru Lotta ÅAnderssdotter Norström: att hen, som från hösten 1834 till samma tid 1835, tjent vid Ramsnäsholm, hört Hr Öfversten Herizenhjelm till sitt tjenstefolx utdela befallning, att i Fru Hertzenhjelme rum icke finge eldas utan kens särskilda tillsägelse. En sådan tillsägelse hade ganska sällan blifvit meddelad och eldming således icke efta egt rum; dock hade. tjenstfolket stulit sig till att någon gång inmbära stickor i Fruns kammare. Lika mat med tjenstefolket hade Frun erhållit och deribland tjockt, hårdt bröd, det hon visserligen icke kunnat förlära, utam alt förut blöta det. 20:e Anna Danielsdotter: att hen 7 år tjent 108 Fröken Hjort af Ornäs, innan hon trädde gifte med Hr Öfversten Ilertzenhjelm, och derunder tillvunnit sig hennes synnerliga förtroenle och välvilja. Elfva veckor efter Fru Hert.enhjelms nedkomst, kade vittnet besökt henne och då funnit henne alldeles redig. WVittnet ade utaf amman mottsgit Fru Hertzenbjelms päda detter och efter mågon stund lemnat varnet till modren, som hållasde baruet i näst, tyckts omfatta det med mycken kärek, derunder hade Herr Öfversten Hertzenjelm i rummet inkommit och visat missnöje leröfver, att barnet varit hos modren samt id enskildt samtal med vittnet yttrat, det Fru lertzemhjelme i sin svaghet troligen skalle belaga sig öfver honom och bedt vittret föra hen e på bättre tankar. Vittnet hade derefter med Tru Hertzenhjelm uppgått i ett anmat rum, frå-!) at om kon fumne sig lycklig, och i anledning f ställets utmärkt vackra belägenhet utlåtit sig tt Frun vore i ett paradis. Dertill hade Frul.: j