Aftonbladet – 30 mars 1837, sida 1

som tagit de Norska affärerna i Allehanda p sina skuldror, jemväl är vorden Allehanda egentliga Spiritus Recter, vilje vi lemna oaf gjordt,. men fenomenet är imedlertid ett myt och intressant bidrag till Allehandas karskteri stik, hvartill vi uppriktigt lyckönska; och de tyckes numera icke feläs något annat, än at äfven få höra Aliebanda framställa de bekanta kombinationerna angående! Riddarhusjonglörer, framtidsmän oeh illusioner, hvarmed samma tidning de sista tvänne åren två gånger i veckan ver så illa och oförtjent plågad af salig Argus uuder dess sista lefnadstid:; Imedlertid kar den berömligt sjelfständiga positiom, Allehanda tagit i sina yttranden om balansen i tullverket, varit förknippad med et! misstag i hänseende till vårt blad, som det torde tillåtas oss att rätta. D. A. inbillar sig .Inemligen det vår uppgift att de s.. hk. månadsförslagen från uppbördskontoret i Tullen icke ingå till sjelfva Tullstyrelsen, utan till kammarkontoret, som bör anmäla om uraktlåtenhet .Ideruati skett, skulle haft för afsigt att urskulda eller rentvätta? Tullstyrelsen från all skuld i den skedda försummelsen, samt att ett dylikt urskuldande äfven skulle varit syftningen med den upplysning, att inventering af kassan skett hvarje . vecka, och att möjligheten att saken sålänge kunmat I döljas sålunda lärer bafva legat uti sjelfva täkenskapernas oriktighet. Hade Dagligt Allehanda hår Jtänkt sig för, så skulle det fuanit, att deta Ilångt från att innefatta något urskuldande, tvert Jom förvärrar saken, då det antyder både möjIligheten och sannolikheten af en kennivans eI mellan icke blott tjenstemännen inom ett och samma, utan inom flere af verkets konmter, till döljande af en så betydlig kassabrist. Hvad för öfrigt beträffar den ovanliga förbehållsamhet Dagligt Ailehanda för i dag framI kastar emot Aftenbladet i denna sak, såsom i motsats till hvad vi med lika mycket skäl skulle kunna kalla Allehandas ovanliga tapperhet, så kan om dessa båda saker åtskilligt vara att säga, hvarom allt mera framdeles. Hvad sakens behandling för det närvarande beträffar, och ulien att nu vilja inlåta oss i slutledningar Ibygda på mer än mar bestämdt kan känna, i en sak, som rör så många menniskors välfärd, kan man deck icke undgå att anmärka, att i fall, sårom det blifvit uppgifvet , felet icke legat i bristande inventering utan i vårdslöshet eller fel i räkenskaperna, så ipnehåller Kongl. brefvet d. 11 Oktober 1779 tydligen, att dem uppbördsman af allmänna medel, som beträdes med tillgrepp, vårdslöshet eller flärd, bör ej allenast från sysslan genast suspenderas, utan ock svara ifrån fängelse, henom fikväl obetaget, att efter föregången inventering, till sitt försvar hos sig behålla de handlingar han äskar.? Denna praxis har också vanligen foljis vid balanser i andra uppbördsverk, och då det här är konstateradt, att åtminstone lindrigast sagdt, en ytterlig vårdslöshet varit förhanden, så kan man icke klaga, att saken blifvit för strängt behandlad. Hvad som i målet ligger Generaltullstyrelsen till last, är i vår tanka icke blott den förut i detta blad uppgifna, ech derefter jemnväl i Al-l Ichanda omförmälta omständigheten, att månadsförslagen icke ingått sedan Juni månad sistlidet år, en försummelse, hvarom det måste ligga styrelsen och i synnerhet förste departementschefen i hög grad till last att ej hafva underrättat sig, oaktadt han enligt reglementet skall personligen föra de kentroller med uppbördsmännen, som bevittna, att alla inflytande medel ordenthgt i banken insättas. Ingenting i verlden hade väl varit lättare, än den swmpla åtgärden att efterhöra och öfvertyga sig om en så vigtig sak blifvit iakttagen, och umderlåtenhetem deraflem-5 nar ett bevis på huru pass noggrannt statens rätt bevakas af regeringens egna förtroende-embetsmän; Detta bevis blir så mycket mårkvärdigare, sär man besinnar, att ombyte af departementschef skedde sistlidse höst, och en undersökning utminstone vid ett sådant tillfälle synes hafva bordt vara oundviklig, huruvida uppbörden och controllerna voro 1 orduing i det ögenblick, då den ne afirädde och den andre tillträdde sin befattning. Negligerandet af en så ytterst enkel sak, äfven i stt sådant ögenblick, gränsar nära till obegriplighet. Men en annan omständigbet förekommer äfven, cke mindre anmärkningsvsrd. Cheferne i tullverket synas icke, under den förflutna tiden, ästat minsta uppmärksamhet vid aflidne Tullörvsliaren Finers kopiösa utlåningar till höger och venster af betydliga summor. Om det också invändes, att Tullstyrelsen skulle sakvat kunskap härom, hvilket vi lemna derhän , å synes det lända till föga ursäkt att hafva haft Md OO mA BO rt