Aftonbladet – 23 mars 1837, sida 2

ätta afsky och förakta Prosten, ej vilja se hoiom i sina hus och samqväm, ech sjelfve äro osynlige i hans hus, sarst bivista Gudstjensten angränsende kyrkor, emedan de ej vilja höra den christliga moralen förkunmnas från så ovärdisa läppar) — anmodat Kronobetjeniogen i oren att lossa mina tunga bojor, blef jag tagen ur tjemsten och befinner mig nu hemma, i armod och brist, hos mina gamla fattiga föräldrar, emotseende med fruktan den inträffande födslostunden, och hvad inflytande den svåra misshandlingen kan hafva på mitt ech fostrets lif. Som bekant är, hafva våra lagar under denna qvinmans beligenhet tagit henne umder synnerligt hägn och beskydd. Äfven den mest brottsliga qvinna lider ej sitt straff, förrän en längre tid efter barnets födsel; men Hr Prosten Wexetterdahl hade med mig ingen misskundsamhet, liksom han ej ägde öfver mig någon domseller afstraffoingsrätt. Af en man, som snart uppnår sina 66 år, borde man värta sig mera sans och värdighet; och af en man, sem under sin tjenstgöring i hufvudstaden haft det förtroendet att vara Sekreterare i både Evangeliska och Svenska Bibelsällskapet, borde man likväl vämta mera upplysning och bildning, än att kunoa falla på så råa medel, som kroppsligt plågande, som alltid verkar motsatsen eller hjertats förhärdelse i stället för dess förbättring. Till sitt urskuldande, föreställer jag mig, att Hr Prosten framkommer med det påståendet, att det endast var em skälig husaga, han fann sig befogad att gifva sitt tjemstehjon. Men först och främst beder jag Gud bevara hvarje tjenare från ett så omenskligt, under en halftimmas tid, fortgående agande, och vidare, om jag än gjort mig förfallen till aga, ver jag genom min 1iråkade hafvande belägemhet intill dess jag framfödt barn, tagem under lagarnes speciela beskydd för allt ofredande äfven af min husbonde. Att jag ej heller förtjent någen aga, derem vittnar den undfångna vackra och hedrande orlofssedslo, Vid dess utgifvande har Herr Prosten ej förmått qväfva sanningens röst, ehuru jag är öfvertygad, att äfven det minsta af mig begångma tjenstefel skulle begagnats och till mitt förklenande användts. — Jag anhåller derföre, på nu uppgifne Iskäl, att å ett Hr Prostens så beskaffade föreI gifvamde något afseende ej må fåstas, ty allt hvad prosten i det afszendet skulie kunna föreI gifva, jäfvas af orlefssedeln. Angående det ansvar, sem efter lag tillkommer Hr Prosten, vill jag underlåta yttra mig eller göra något påstående, utan öfverlåter detta åt respektive demstolens rättvisa bepröfvande. tAterigen hvad min enskilda upprättelss beträffar, samt ersättning för mitt utståndna lidande, Iför sveda och värk, anser jag mig befogad affir (prosten fordra tvåhundrade riksdaler barko, desto heldre som genem våldsgerningsn tvänne lif svälvat och ännu möjligen sväfva i fara, En ersättning, sem i alla fall alls intet inverkar på JHr Prostens försaögenhetstillstånd, hvilken, utom Idet han är innehafvare af ett af de förmånligaste prstorater i stiftet, också sitter ägare af beItydlig stenhusegendom i hufrvudstaden. Slutligen under förklarande, att, oaktadt allt det onda och förskräcklige inig öfvergått, jag Ilikväl ej hyser mågot bat till dese upphofsman, utan af allt bjerta önskar förändring i dess vppförande samt återvinnandet af dess medmenniskors förtroende och aktming, anhåller jag ödI mjukast, att met lösen erhålla protokollet i detIta mål. Asksätter i Svinstads församling den 120 Januarii 1836. Anna Stina Månsdotter. — I På bagären och enligt uppgift af Ul. Lindgren, J Juris Doctor.? ll Vidare anhöll ombudet i enlighet med en å upplaste anförandet tillika tecknad skriftlig be gäran af Ånna Stina Månsdotter, att en af ProIsten Weetterdahl till Carl Jansson aflåten enskild sknfvelse, såsom i detta mål serdeles upplysande och tillika ådagaläggande Herr Prostens Tbesyngerliga tänkesätt, måtte blifva uppläst och li protokollet intages, hvilket MäradsRätten icke fann lämpligt förnärvarasde bifalla, uten blef I det i afskrift vid axförandet fästada brefvet derlifråm skildt och eläst återlemnadt. Fullmäktigen hade äfven att förete ew så lydande prestbetyg: a Att Pigan Anna Stina Månsdotter från O. Eseby församling här i socknen framfödd, d. 110 April d. å., ett oäkta gesscbarn, som ännu Ilofver, varder på begäran härmedelst intygad:, af ISvinstad d. 30 April 1836. P. O. Forselus, paster loci. .) Härefter förekallades instämde vittnen: PiTtaren Olof Wastesson ech hans hustru, Joh:z2 mo Tr oi Ah TE oo IT an Ren Eu. Parc aNn