Aftonbladet – 22 mars 1837, sida 2

Vv SJEDLALA SMS? RER vtla BI SILL RIleD, SM III han ej skulle fiana sim större uträknieg blifva, att, för flerfaldiga bestillsingars emottagande, sjel! begifve tig till Skåne. — 1837 i Mars. Skånsk Possessionat. KORRESPONDENSARTIKEL. London den 9 Mars. (Till Red. af Det Sjette Afltombladet). Sedan jag i sistlidue Janueri måvad lemnade resp. Redaktionen em liun tecksing al det stora yrvädret eller snöstormeen här i landet, har en värre sterm synts! sammandroga sig på den politiska horisoxten. Himlem allena vet, om dem skall blåsa bert med virvindarma, och reforraexs kraftiga vädervexhing! förmå att skingra de dunster af rutteahet; hvilks, värre än stenkolsröken öfver detta muti-! ders Babylen, inskränka synkreisem för betraktaren, eller om de med ovåder och dån skola, likt det rasande upproret i atmosferen, hvar-! med året 1836 slutade, bryta ned öfver lagdet. I Tit. har förmedligen redan så tillräckligt ta git musten ur parlameniets debatter för sina! lärare, alt jag ieke vill trötta tit. eller belasta postem med någon egenilig revy af deras innehåll. Likaledes har samnolikt dem pressure ,! som här eu längre tid tryckt både peuningeech kolonial-markmaden, säkert väckt så mycken uppmärksamhet äfven på Stockholms börs, och j detsljerse deraf blifvit så väl irhemtade, att fö-! gå ewmal för mig nu är att tillägga, än att, ef-! ter all anledsing, det värsta numera är öfver. Huru Hifligt eu sådamt ämne omfattas i denna; ;verldsbemdelns medelpuskt, som the great me-! itrepelis, beköfver jag knappt säga. Utom dej etaliga artiklar, hvari tidnisgarne dagligen der! med sysselsatt sig under bela tidem, hafva 15 till 20 brockyrer och böcker, af baskdirekrö-! rer, psriamen sladamöter och andra förfettare, nikemrmit, hvilka åter blitvit recenserade i de dagblad, månsdsskrifter och qvartals-revyer, hvilhe kär i ster mäsgd utkomma. i Uti poliiikem rörer sig det offemiliga lifvet för det mesta kring ett euda, men ett stort och betydelsefullt fynomen, memligean radikalismens ivträde i perlamextet, och de förvånande fram. sieg, som densamma insm kort tid sjert i det! allmärea. Nigra upplysvingar till närmare förklaring häraf terde icke vara utan interesse. Ända till reformbillen hade passerat, reducerade sig alla strider mellan Whigs och Tories näsian endast till strider om plateer och hofgunst, mellan mäc af elike partier, det villhufrudsak-! igen säga af elika farailjrelatiomer, men i hvilka strider det egentliga folkets fördelar hade föga elJer ingen del. De libera!a lerderne af Whigpartiet, när de vistades på sima stera slett, hade precist lika mycken skining för sisa underhalrandes rättigheter, som Toeries, och voro janeni lika mycket, d. v. s. lika litet, hågade som desse, att medgifva ex nedsättuingi spannmölstollen, för att reducera — lefoadskostnaden för de arbetsude. Ben namnkunnige Kdinburgh Review, som på sin tid hade så ster ryktbarhet — mu är den faller till en af de obetydbgeste blagd de politiska ledarne — förde egentligen endast medelklassens telan emot aristokratien, och det egentliga felkeis, dena stora mängdens, röst hade då isgsn amnan organ än je osiämplade bladen, hvilka såldes i smyg, 2sisn till eberäkneligt antal, ech som, just derför att de måste säljas i smyg, råkade i de mest fomatiske förfotteres händer, hvilka talade cadast till passiomerna i stället för öfvestygelen. — RBedao sjelfva reformbillen och del möten, som föresimgo densimma, hidroge ati koja folkkrafiea, derigenom ett folket, likt det! ur burerm utsluppna ljonst, lärde känna sim egen styrka Det batydligsste fenorsen, som! dernäst åsapalade, stt radikalismen hade intagit. ena plats ibland de opinioner, som stridde om dagens frågor, var en qvartalsskrift vid mamn. London Review, hyvari samhälladoktrigerna , sfhandiss wtur dem grumdsatsen, att samhällets! mål är att befordra mängdens lycka och tref-., sed. Den stiftedes i början af 1835 egentligen i, på bekosimed af Baronetten Moleswerth, en uxg 1 men, SOM jag trer åsna icke är 30 år, ochj; hvilken tidnisgarne sedam omförmält såsom 64 af våra mest utssärkta parlagentsledamöter. Den-s as unge max, Som vid universitetet utmärkt sig g för stor skarpsinnighet och ovanliga kunskaper, . ech den ön och anxax förutspår engång skola