Aftonbladet – 17 mars 1837, sida 2

!Jösa formogennet pa hakan, och detta slog nu Iså ut! rr HERR PROSTEN HOLMS I SJÄLEVAD FÖRSLAG TILL V.EPRESENTATIONSFÖRÄNDRING. i I Man hör nästan dagligen, från deras sida, som ) haia eller frukta hvarje uppenbarelse af rörelseelementet i sarshället, att ropet på reformer är I biett ett tomt ord här i Sverige, ett speri af den Söderländska propagasdan, och att de, som ro(pa mest, ieke en gång veta, hvad och hur de I vilja hafva reformeradt, när det kommer från ord till sak. Denna invändning ar onekligen lett af de största bevis, på hvilzen ömklig ståndpunkt af politiska begrepp en del af våra goda eller sig så kallande kistoriska skriftställare I befiona sig, emedån det visar, att de icke ews tagit kännedom af de ömskningar, som Ständerine vid våra riksdagar på goda skäl yttrat om afhjelpande af en mängd bnster i våra lagar. Och i fell det ämnu erfordrades något bevis för behofvet sf den vigtigaste och största reformen, I nemligen af representatioassättet, så ligger ett sådant oomkullsiötligt och ebestridligt deruti, att numera koappast någen, hvilken meningsfraktien han äm må tillköra, vare sig radikal, jemkare, förskräckt välmenare, konservatif, ultra-royalist, ja icke em gång al maktens eller historikhetens mest binda Seider, kan undgå att erkämra, att detta behof existerar, fastän erkän-! nandet naturligtvis ledes af olika motiver, och; önskningarne i afseende på förämdringen äro mer; eller mindre uppnkliga. Ett nytt bidrag till deuna erferenhet leramar: det förslag af Hr Prottes Helm i Själevad, sem: vi här ofvam amtydt, och hvilket redan för några dagar sedan med mycken tillfredsställelse: neiificeradas uti Svenska Minerva efter en arti-; kel derom i Norrlands tidning. Denna skrift ger oss en limplig anledsing att betrakta, på hvad punrkt representationsfrågen och cpinienersa derom för närvarande befinna sig här i lan-: det, hvilka utsigter som förete sig för den emma; eller andra memingan att vinza framgång och . öfver det sätt ait gå tillväga, vi anse vara det! tjenligaste for uppriktiga reformvänner, för att åstadkomma något till mationens verkliga båtnad. Iklaed dem, som talst mot en för folket tillfredsställande represeetationsreferm, äro de absurdest, sem sjelfve orda vidlyftigt om nödvändigheten att ändra det närvarande, men påstå, att ingenting bör göras nu, derföre att man icke är öfverens ons sättet. Denna invändming förråder antingeu en ytterlig tazklösbet eller ett begar att med sofismer färdröja bemödandet att korsma till någet resultat; ty hvem begriper icke annars, a:t då man sett, hvilken mängd stridighster och olika iImeningar kusra uppstå eudast om röstberäkzingen och rättigheten att dellaga i em sockenstimma, så råste sådant i vida högre grad äga rum i ett ämne, der fråga är att afvåga och uifiona jemvigten mellan bördens, persenrätters, bildningens, förmögenhetens, näringars och intressens se:skilda anspråk, att ej någotdera må förtryckas af de öfriga, och att likasom skapa sjelfva den socisla orgsnism, uti hvilken funktionerna af sarshällets offentliga lif! skola fullgöras till den högsta möjliga både materiella och morsliska utveskliog af det hela. Långt ifrån att mångfalden af meningar och förslag härutingean skulle bevisa ebehöfligketen att företsga sig saken på allvar, tyskas de oss bevisa motsatsen, och enda utvågen att slutligen komma till vågor erhet i sättet är att pröfva de olika förslagen, sammanställa de serskilda nyanserna efier deras hufvudgrunder och reda begreppen om dessa, så att hvar ech em derefter med lätthet kan bestämma sin tamka, och plurelitetens opinion bland natiomen sålunda in hemtas. I allmänbet torde man, oaktadt den mängd variationer, hvari förslagen till en ny representation sönderfalla, kunna förena dem alla under fyra bufvudklasser: i De, som utgå från dem rema förnuftsoch rätistankanm, att em felkrepresentatien bör representera folket, utan åtskillnad af börd eller näringsfåzg, samt följaktligem antaga allmän val-, rätt, det vill säga, icke efter stånd utan distriktvis, och represemtstiomems semmansättning endast , af valda ombud, i en eller tvenne fördelningar i, eller kamrar; De, tom vilja hafva lagstiftande makten sammansatt af två kamrar, den ena genom allmänna val och den andra sialfekrifven i fölid af härd AR Mm mo rr An — MM -e -—