Aftonbladet – 13 mars 1837, sida 4

vv e Adle menniskovänner! Min lefnadsbana är nära sitt slut, och lidandet påskyndar. Hög ålder: och största fattigdom räcks hvarandra handen till mitt lifs försvårande. Glad tillbedjare af mina pligter i de yngre, jemt verkande för desamma i mine äldre, ha min lefaads trogne följeslagare, Motgång och Olycka lemnat mig ide trötte dagarne husvill och brödlös. Jag vill ej besvära, ädle menniskovänner, med detalj af min lefnads olika skiften. Jag hoppas det vara nog tför ömande hjertan, då jag med känsla af mitt fordna nu blott säger att jag varit officer sedan 1785, med pligtkänsla och ära delat krigets mödor i förra Finska kriget, då jag blef bleserad i högra benet, och i Tyska ifrår 1805 till 14807 då jag erhöll en stark kontusion i hufvudet. Mina fordna förmän sarat kamrater känna min conduite; och hoppet tröstar mig med, att den vännahand, som så förtrolig räcktes i lyckans, äfven i lyckans stund uträckes genom lemnmandet af en kärf till blidkning för lifvets förfärligaste fienle: hungren! : Jag bönfaller hos ädle af alla stånd och Önskar, att det offer medlidsamheten skickar, nå blifva öfverstyrdt till Kongl. Hofpredikanten och läradsprosten Magistern Hr Anders Rogberg på Ivetlanda och Alsheda, som gunstbenäget lofvat emotaga, Öfverlemna och i denna tidning redovisa, hvad förarmandet meddelar. Ryd vid Nye 1836. Johan Eberhard v. Schantz, f. d. Kapten vid Kongl. Jönköpings Regemente.