Aftonbladet – 11 mars 1837, sida 2

För den händelse att någet anmärkningsvärdt missbruk skulle existera, har Red. väl ej velat vägra plats åt nedanstående artikel, men likväl ansett sig böra erinra, att domarn vid forrättningar hos enskilda njuter I Rdrs dagsiraktamente, hvarsmot kronan består 1: 40 sk., hvaraf man nästan skulle kunna draga den slutsats, att man vid taxans upprättande tagit i beräkning der från gamla tider rådamde plägseden att lemra embetsmännen fri gästning. Imedlertid är det klart att när domare debiteras för den förplägning han njutit, derna visserligen bör gå i afräkning på dogstraktamentet, derest den icke, sisom väl oftast är händelsen, må räknas för frivillig. Kanske vore det hkväl för embetets värdighet och oberoende af personliga förbiadelser säkrast, att följa em viss ansedd domares, grumdsats att aldrig mottega förplägning af parterne. Den ifrågavarande artikela lyder: Sedan nedanstående Kungörelse nu troligen hämmat det oskiek, som en del Häradskrifvare i Skaraborgs Län lära foröfvat, eburn Insändaren derom ingentizg känoer, vore högst önskligt att antingen Konungens befallningshafvande eller någon välvillig autoritet ville häfva ett än värre oskick, mnemligen domares vid Häradsoch boställs-syser samt ägodelnings rätter. — Det är allmänt kändt att hura vederbörande på allt sätt söka med nattqvarter, uppassrming och förplägning, förse förrättningsmännsn, glömma desse dock sällan, att debitera sit värdfolk traktamentspenningar för förrätiningsdsgarne, utan ersiltning för hvad de täckts hålla till godo. Det skamiiga gnideri, som en del Domare i detta aiseends utöfva, är så mycket mer ofc:svarligt, son de otvifvelaktigt äro de bäst: lönte bland rikets embetsmän. Allmän Kungörelse. (N.ris 386 — 353.) Af förekomrnmen anledning bar jag velat härmed kungöra: att på de ställen, der Mantalsoch Skatiskrifningen varda verkställda, nigon inqvartering eller förplägaing icke tillkommer Häradskrifvaren, eller den hvilken tjensten förrättar, utan emot kontant betalning; och vill jag tillse att berörde förrättningar hädsnefier utsättas på dertill lämplige ställen inom hvarje socken, så att anledning tll missröje eller klagomil icke i någotdera failet må inträffa. Mavnichelm Lands-kontoret d. 8 Aug. 1836. Carl Gyllenhaal. F. G. L. Funch. t