Aftonbladet – 8 mars 1837, sida 2

Emellertid anser jag den jemförelse, som anmärkaren anställt emellan antalet af prestlägenheter och mängden af obefordrade prestmän inom Hernösands stift förtjena all uppmärksamhet. Men att ban sjelf, som säger sig ha vaTrit prest allsedan år 1817, ännu är obefordrad: det kan väl icke härröra af de täta ordinationerna sedan 1834; ty ingen af dem, som af mig blifvit vigde, ibland hvilka flere stått på förslag och en åtmirstone redan erhållit ordinarie befattning, har kunnat stänga honom, som har så många tjenstår, ifrån något förslagsrum. Den belägenhet, i hvilken en mängd prester utan säker plats befinna sig, är visserligen ganska betänklig, helst då flere falla undan, innan de vunnit befordran, och lemna efter sig enkor och barn. Men just deri att så många adjunkter i detta stift äro gifte, ligger den egentliga orsaken till deras svårare vilkor. Det hindrar dem att bo i presthuset, och på det fordna paImoderlig h viset der omfattas af faderlig och moderlig huldhet oeh deremot svara med sonlig tillgifvenhet, som utesluter all opresterlig ltvist om större eller mindre lön. Men då det nu en gång så förhåller sig, att de fleste haf va eget hushåll; så har ock redan vid det sista prestmötet deras lön blifvit bestämd till minst 16 tunnor korn. Således om någre äro, såsom anmärkaren uppger, lönte med blott 8 å 12 tunnor, så härrör det af en fri öfverenskommelse. För mången Comminister, som ej kunde umbära medhjelpare, skulle den för adjunkter stadgade minimi-lönen ej utgöra mer än hälften af hans egen inkomst. Hvad den till slut anmärkta omständigheten angår, att Comministrarne i Biskopens begge! prebenden bestrida andra tjenster, ån dem,: hvarpå deras fullmakt lyder, och bo i andra församlingar än dem, till hvilka de genom val äro kallade; så förhåller sig dermed på följan: de sätt. När vice Pastorn i Nora, som i mån-! ga år med utmärkt skicklighet och nit föresått denna församling blef Comrminister i Skog, som hör till samma Pastorat, fick han behålla pastoralvårder, dels af det skäl, att han i allt fall skulle göra tjenst äfven i Nora och att han ej har något boställe i Skog; dels derför, att, om annorlunda skett, skulle det väckt ett allmänt missnöje i hela pastoratet, som för denne lärare har en ovanlig aktning och kärlek. Jag sjelf skulle funnit deri både orättvisa och otacksamhet emot em man, som så väl fullgör, hvad: mig, såsom Pastor i Nora, skulle åligga. I hans ställe förordnades i Skog en vice Comminister. Således blef derigenom tillfället att använda en ledig prest ej förloradt. Hyad åter Comministern i Sabrå beträffar, så var äfven han, innan : han dertill blef utnämnd, Högmessopredikant i: Hernösand; och då han ännu intet boställe har i Säbrå, så är han berättigad att bo hvar som. heldst inom socknen. Nu sträcker sig deane ända till Hernösands tullport. — Det tycks såle-! des föga betyda, om han bor innanföre i sjelfva staden. Men den egentliga orsaken, hvar-före han hittills fått behålla befattningen af Högmessopredikant, som icke är någen ordinarie syssla, är dep, att han med sällsynta gåfvor som oredikant, förenar andra egenskaper, som vid Pastoralvården i en stadsförsamling äro af nölen. Dock är vid denna förening det uttryckiga vilkor fästadt, att, om endera församlingen ; leröfver yttrar något missnöje, den genast skall s ipphöra. — Hittills har, så mycket jag vet, in; en röst deremot inom någondera höjt sig. Icbh e heller tror jag, att tjensten eller uppbyggeld en i den ena eller andra församlingen deriges iom förlorat; heldst vice Pastorn i Säbrå åta— få it sig att biträda både med altartjenst och vid d ocknebud. IK Slutligen bör jag förklara, att jag är den för nig alldeles ekände Anmmärkaren tack skyldig, !h cke blott för det lugna, ifrån vanlig bitterhet: a, kilda, en Prestmans värdiga sätt, hvarpå ban gy tryckt sig, utan ock för sjelfva påminnelsen ) q vars anledning och vigt jag i alla fall erkänac er; heldst jag befarar, att den uppgifaa förläenheten för Consistorium att använda lediga p, rester möjligen kunde inträffa genom flera läenheters besättande på en ging med män, ef-lys r hvilka ingen prestsyssla inom stftet blefve dig, och som ingen medhjelpare behöfde.! ar ernösand den 2 Mars 1837. te Franz M. Franzen. Vi L ( l a 1 t C I r t nm SO Calmar 3. 1 Mars. Vårt samhälle Hhuwanc!h: