Aftonbladet – 7 mars 1837, sida 2

SRA SAS VV väsendtligt hinder ; det har uppdragit åt en autoritet, soma med tryckfrihetslagen har platt intet att skaffa, nemligem polisen, att hafva inseende öfver, det tryckta skrifter ej få utgifvas i hufvudstaden utom hus, ett förbud hrilket tryckfrihetslager icke känner; men ännu mera? den har genom detta förbud sökt att på en gång döda och tillintetgöra en bestämd, uttrycklig och oförtydbar tillåtelse, som grundlagen lemnat, memligen att det står hvarje författare eller förläggare fritt, att sjelf eller genom andra försälja sina skrifter, en frihet, hvilken icke är inskränkt på något annat sätt, är atl den, hvilken vill idka bokhandel med rättighet att derom kungöra i tidningarna, skall ammiäla sig på samma sätt som det är stadgadt för boktryckeriers anläggning. Det torde icke behöfvas att ingå i några vidlyftiga betraktelser, huruvida det kan ligga något mera oskick uti, att utom hus sälja böcker och skrifter , än grönsaker, pepparkakor elle: parfymerier; denna fråga besvarar sig sjelf si tydligt , och sjelfra frågan vore så enfaldig, att -hver och en nogsamt finner halten a den förevändning för godtyeket, som blifvi heratad från dess åberopande af 1815 års Styrelse. Men vid sjelfva rättsfrågan terde det förtjena att dröja ännu ett ögonbliek. Om en bokhasdlare skulle vilja sätta ut en del af sina böc: ker utanför dörren och fömstret till sin bed och hålla en betjent der stående för att försäljadetta lager, eller skiska eget hos honom ordentligen mantalsskrifvet folk omkring staden att försälja sina förlager, så har hen icke gått ett stef längre än tryckfrihetslagen berättigar honem genem friheten att antingen i öpperm bod ella eljest antingen sjelf eller genom andra drifva bekhandel utan något inseende och hinder. Huru är det då möjligt, att Styrelsemakten amsett sig ega makt att inskränka, ja, tillintetgöra derna rättighet? Förgäfves skall det invändas, att den kar leda till oerdningar eller oskick. Om sådant skulle inträffa, då är det polismaktens sak at hindra det oeh tilltala den, som utöfvar oskicket; men i allt bvad preventiv lagstiftning och förbud beträffar , kan och får demna makt icke sträcka sig lämgre, än att förbjuda hvad som nedrvrändigt måste och redan funnits leda til oordningar, vådliga för allmänna säkerheten elle hinderliga för allmänna rörelsen, och det finnes ingen nog oförsynt att våga påstå det sådama måste uppkomma, äfvensem de aldrig uppstått genom böckers, mer än genom torgvarors, bakelsers eller parfymeriers försäljning under bar himmel, i bvilket fall utan tvifvel tryckfrihetslagens stif tare icke hade gilvit en så ampel frihet. Det är också tydligt, att om Styrelsen kan utfärda ett sådant förbud för ett ställe i riket, så kan den det äfven för alla andra, och den skulle då kunna beröfva hundradetals menniskor deras uppehälle och märingsfång, som mu kringresa med mindre religiösa skrifter, visor, psalmböcker m. m. bland allmogen. Vi vete väl att personer existera, som anmars hålla sig sjelfve för ganska konstitutionelt sinnade, men anse att det icke gör något, om ett visst godtycke råder ötver tryckerierna och bokhandeln, ja, som till och med tycka att litet våld emot dem, som befatta sig med dessa yrken, emellanåt kan vara ganska helsesamt. Vi tro likväl att de bedraga sig. Likasom ingenting utgör en så esviklig barometer på graden af en Styrelses aktning för det lagbundna samhällsskicket i allmänhet, som dess tänkesätt i afseende på tryckfriheten och kunskapers spridande, såfiomes ingenting, som, fastän i början obemärkt, så ökar det dofva missnöjet och jäsningen bland folket, som angrepp på denna frihet. Hvad var det, som egentligen störtade Restauratiomen i Frankrike, annat är dess försök att harcellera och tillintetgöra tryckpressen? och likväl hade samma Restauration ännu blott ett par år förut, em så lydig och följsam representatiom, att den säkert inbillade sig handla i allt med folkets bifall. Det skadar aldrig att lyssna till sådana tidens tecken, äfven der faran icke är så öfverhängande, och hvarje Styrelses verkliga oeh uppriktiga vänner, hvilka skilja sig från smickraren och örontasslaren deruti, att de —— mer tillgängliga att beskåda för de förbigåengående, och man kan der alltid till något billigare pris köpa äfven de dyrbaraste verk. På samma sätt uti London omkring bryggorna vid Themsen. Likaså uti många städer i m27 I TT. OM mm AÄALa MM 9 I MM I