Aftonbladet – 7 mars 1837, sida 2

Scheele för-utsättandet af de bekanta proklamationerna den 25 sistl. Januari af OfverStåthållar-embetet genom utslag dömdes att plikta 66 Rdr 32 sk. banko, under åberepande af en pol:sförordning af år 1815, som förbjuder tryckta skrifters utdelande på gaterna. Som någon kasus för tillämpning af en sådan författning icke vetterligen varit i fråga på de sista 20 åren, eller åtminstene icke emtalats 1 tidningarna, var äfven sjelfva denma förerdning för de flesta en fullkorslig nyhet, oaktadt den vidnärmare efterseende verkligen fiones bland de tillägg till åre-trycket för år 1815, sem innefattar OfverStåtbållare-embetets poliskungörelser för samma år. Många tyckte det vara tvetydigt, huruvida ett sådaat förbud, som handlar om -skrifters utdelande och försäljning på gata och i portgång, egentligen vore tillämpligt till nu ifrågavarande kasus, Men hvad sem i synnerhet fästat uppmärksamhetenr, är det högst besymnerliga förhållande, hvari detta förbud står till flera ställen i tryckfrihetslagen. Uti ingressen till denna förerdning, likasom uti 386 f:n Regeringsformen, finnes nemligen, att med tryckfrihet förstås hvarje svensk mans rättighet, att utan några af den offentliga jmakten i förväg lagda af tryckfrihetslagen ej föj reskrifna hinder, utgifva skrifter. — — Uti 2 mem. 6. 1 står, att ej skall? något för Itryekningen eller utgifningen hinderligt in;seende öiver boktryckerier eller författare och utgifvare vara tillåtet; — — i 3 momentet 1 ft:n: Inga privilegier på skrifters utgifvande, af hvad form och beskaffenhet de vara må, skola hädanefter behöfvas; och uti ,12:te momentet, som hufvudsakligen är lämpligt till detta fall: Hvarje författare eller för läggare stånde fritt, att em honom i följd af sådan egenskap tillhörig skrift, antingen sjelf eller genom andra föryttra; dock vare hvar ech en, som antingen i öppen bod eller eljest, med rättighet att derom i allmänna tidningarna få kungörelse införa, bokhandel idka eller böcker försälja vill, för;bunden, att, på sätt om boktryckeriers anlägg; ning stadgadt är och vid samma ansvar, an;mälan derom hos Hofkansleren göra. För i fortfarande föryttrande af en skrift vare inga (andra hinder än de, sem i 4 S:n af denna , lag stadgas.? (4:de S:n handlar om Hofkanslersembetet och dess rättighet att förordna om qvarstad vid åte! m. m.) I: Det här anmärkta missförhållande lärer till och med förekommit Hr Justitie-ombudsmansen så påtagligt, att han från OfverStåthållare-embetet inbegärt en förklaring, af hvilken anledning den :ofvannämnde, i desz utslag åberopade, kungörelsem blifvit utfärdad, och hvad autorisatien detta i embete ägt dertill. ÖfverStåthållare-embetet har derpå inkommit och visat, att kungörelsen grundade sig på ett i afskrift bilagdt, hittills för de fleste troligen fullkomligt okändt Konungabref af den 20 Nevember 1815, med Konung Carl XIII:s underskrift oeh koentrasigneradt af Daniel Forelius, af följande lydelse: Soem Vi funnit det oskick hafva här i staden sig tilldragit, att personer på öppna gator, eller vid och utanför boklåder, utdelat eller försålt tryckta skrifter, men sådant icke kan förenas med en ged ordning och polis; alltså är till Eder Vår nådiga vilja och befallning, att J, genom allmän kungörelse, förbjuder, att på ga-j tor eller 1 portgångar utdela eller försälja tryckta skrifter, vid vite från och med 33 R:dr 16 sk. till och med 66 R:dr 32 sk., efter omstämdigheterna, samt med befallning till vederbörande, att den, som sig häremot förbryter, genast till poliskammaren afföra, för att honem! till berörde ansvar befordra; kommande försäljaren, derest han ej kam visa, hvar skriften blifvit tryckt, att serskildt, enligt vederbörande demares pepröfning, såsom författare straffas, och må annat undantag i amseende till detta förbud icke ega rum, än för försäljning af Böndagstexter och Almanackor, samt sådana andra tryekta skrifter, till hvilkas försäljande J gifvit serskildt tillstånd. Genom detta Kungabref skulle således en i grundlagen uttryckligen förvarad rättighet, hvaraf många personer kunnat hafva sin bergning, och genom hvilken i flere andra stora städer) icke blott en betydlig, utan kanske dem betydligaste afsättningen äger rum af bokpressens alster, hafva I I å I ) Uti Paris drifves nästan hela den delen af hekhandeln, som ej innefattar de nyaste utkomna skrifterna, under bar himmel, på hundrade, ja man kunde nästan säga tusendetals ottllaen ståt hulavandarna arch Lajerna wvid