Aftonbladet – 6 mars 1837, sida 3

tecknat den underdåniga skriften af den 416 Ap 1836. Den förstnämndes bref till Hr Grefven, red: allmänheten bekant, visar ju att han, hvad Amir Cronstedts yttrande om allmänna anslaget till Fors. haga sluss vidkommer, icke delar Hr Crefvens åsigte och hvad nu åter angår Hr Hofmarskalken Cronobor så visar dess ofvan offentliggjorda bref att Hr Ho marskalken af andra vid sammanträdet närvarande, ni ra nog blifvit öfvertygad om en origtig uppfattning Amiralens framställning. Herr Gretven blir ju sålc des nästan den ende, som emotsäger Amiral Cror stedt, mig och hela den öfriga delen af närvarand personer. Det måste förvåna hvar och en att He Grefven under sådana förhållanden, icke finner si kunna gjort misstag vid sin uppfattning af Hr Am ralens löften, och att Hr Grefven med ett opassand skrifsätt bemöter den, som till sanningens fördel vå gat framstå såsom dess vederpart. Det andra af Hr Grefvens skäl grundar sig på de utlåtande Hr Landshöfdinge Wingård vidfogat förut nämnde skrift af den 16 April 1836 samt på ett honom (enligt Hr Grefvens svar till mig) enskildt hat yttrande öfver Amiral Cronstedts framställning u Christinehamn, vid det tillfälle samma skrift uti kon cept för honom upplästes. Redan uti min förra ar tikel har jag, hvilket mycket förundrar Hr Grefver anmärkt, huru Hr Landshöfdingen förbigått det fel aktiga uttryck, som uti skriften af den 16 April fö rekommer, rörande Hr Amiral Cronstedts löften; oc om Hr Landshöfdingen nu äfven haft det en skilda yttrande Hr OCrefven omtalar, så våga jag i alla fall, öfvertygad att Hr Landshöfding Wingård enskildt kände Hr Amiral Cronstedt verkliga mening med sina löften vid sammanträdet oc! älven af Amiralens vid tillfället hafde yttranden ytter ligare lärde känna dem, påstå, att Hr Landshöfdin gen, vid den fördelning han ville göra i det ta afseende, icke skall förneka sin fulla, mec mina — framställningar — Öfverensstämmande kännedom af förhållandet; och då jag så offentlig som nu, ech äfven uti min förra artikel, åberopat en embetsman, såsom Landshöfdinge Wingård, hade har säkert icke funnit sig benägen till tystnad, om något från dess sida varit att ogilla vid min föredragning. Det finnes således äfven uti detta Hr Grefvens motskäl icke det minsta öfrigt, som kan draga vigtskålen åt dess sida. — Det 3:dje af Hr Grelvens skäl är redan genom bevisen emot det första och andra omkullkastadt; ty vid diskussionerna under sammanträdet, dem Hr Grefven åberopar, är det ju endast Amiral Cronstedts yttrande, som omtrvistas; och beskaffenheten af detta torde icke vidare behöfva relateras. Jag kommer nu till det förut åberopade samtalet, emellan Amiral Cronstedt och Landshöfdinge Wingård. Hr Grefven säger att jag uti sistlidne Permessomarknad uti Carlstad berättat, huru en konferens emellan Amiralen och Landshöfdingen uti min närvaro föregått, vid hvilken förmärktes mycket bryderi, huru man skulle tillställa sammanträdet, så att intet protokoll skulle kunna fordras och sammanträdet ändå hafva air af officielt; att Landshöfdingen i början icke ville tillåta detta; men slutligen gaf med sig, då det förslag gjordes och antogs, att jag skulle utfärda en annons som icke komprometterade, hvilket jag åtog mig. Efter denna berättelses införande slutar Hr Grefven med. alt säga: Si Herr Major! dylika små notiser har jag in petto fere, att vid tillfälle framdraga Om man trotsar mig, 0 JV OVE TA OMAR AAN Min berättelse, rörande detta samtal, och vid hvars uttalande jag vände mig till Herr Grefven, har blifvit orätt uppiattad. Den lydde deremot, som j följer: För att nu ölvertyga, att sammanträdet icke pkunde vara officielt, eller Amiralens mening vara, matt å regeringens vägnar göra offert, kan jag a ;meddela att i det ögonblick Amiralen och Landsphöfdingen voro beredda att inträda från den sednapres enskilda rum till samlingssalen, var jag närvaran;de, då Landshöfdingen frågade om nåsot protokoll behöfde föras; emedan i sådant fall ingen protokollist var till hands. Hvarpå Amiraleu svarar: ÅA, det ;vet jag inte, jag vill bara utbyta idder och höra gubbarnas tanka om min plan, att genom fenderadt lån få saken fram, om regeringen eller staten består, hälften. Hvarmed Landshöfdingen uttryckte j sig: Ja så! skall jag gå med dig in? Ja! det måste du vara god och göra, emedan jag inte känner samlingen, blef svaret Så lydde min berättelse ch så yttrades, Vidare hörde jag icke dessa Her-! ar samtala öfver ämnet, än mindre förmärkte jag! got bryderi för tillställningen med sammanträdet. väsaren kan sjelf göra jemförelse mellan de båda beitlelserna; och hvad dervid starkast faller i dagen, r anslagets eller annonsens författande, hvaraf forren omöjligen kunde bestämmas under ett samtal, , om egde rum, just som sammanträdet öppnades, I ler en dag sednare än anslaget verkeligen var fästadt id annonstaflan. Bland flere kringstående personer id det jag gjorde mix berättelse, uppmanar jag Hr srefven att söka mig en dementi om han kan. Hvad Hr Grefrens yttrande om notiser in petto idkommer, är det intet skäl att lägga finger emellan; 3 är säker att dem de angå, nog sopa rent för sin Örr, och i anual fall synes mig att motiverna uti et offentliga gerna må stå för dens räkning de angå. !F Slutligen nu några ord om Herr Grefvens insinu-!d ita omdöme Öfver min, som han säger: ,Skickliga fornyr af bådskapet från Amiralen Grefve Cronstedt till ITofmarskalken Croneborg med anbud af 3000 Rdr bko, emot det asseciationen skulle medgifva ersättning för Railvägen till Hr Dickson. DetiR rar således Hr Majorens fråga till Grefvre Cron;tedt om Jordersättningar — en fråga, som Hr Maorem vskiljd från alla enskilda förhållanden cke behöfde befatta sig med. — Ja lika litet Grefre Cronstedt, hvilken föranledde befallningen. Nå q bevars.! men c. IHivarje skrymsla Hr Grefven uppöker för att Öppna en breche mot min heder, för t under min behandling at allmänna ärender söka 1 skymt af deltagande för enskilda intressen, är fåY na möda Tea elall unnlvsa Ha On a wid