Aftonbladet – 4 mars 1837, sida 1

RE rr nr rr RT TT nd an fn AT a an a gementsChefem har som ytterligare skäl för den strängare graderinvg af extrajudiciel bestraffning mig blifvit tillämpad, bilagt ett utdrag af straffjurnealerae, som ådagalägga att lindrigare bestraffningar, fera serskilda gånger, mot mig förut blifvit använda. Imedlertid, då dessa bestraffniogar hvarken höra till saken, eller inom stadgad preskriptionstid blifvit ofverklagade, är det mig icke tillåtet öfver desamma, och deras mer eller mindre rättsenlighet, ingå i ett klandrande omdöme, — men då Herr RegementsChefen aktat nödigt deråt gilva en större offentlighet, och deruti söka ett såväl moraliskt som juridiskt stöd för siu sednare handling, bjuder mig grannlagenheten mot min egen heder, att deröfver uppdraga en historique, utan all annan afsigt, än att förekomma misstydning. Den uppenbara olydnad met Förman, hvars lindriga bestraffring specielt angifves som bsvis på ett mildhetssysttme, — bestod deruti, att jag umder exercis vägrade låta fråntaga mig befälet af en yngre kamrat. Af de öfriga har en tillkommit för uteglömd salut vid Herr RegemenisChefens ankomst till en kompani-exercis. En annan för en met reglementet verkställd salat för Herr RegementsChefen. En tredje åter för ett fel vid Expeditionsföring. Och sluteligen har en blifvit mig ålagd derföre, att jag på några minuter utan tillstånd aflägsnat mig från en stångbataljons-exercis, hvarvid jag icke blifvit indelad till något befäl, utan blott borde som åskådare öfvervara. : Hvad prejudice-frågan beträffar, så bestrider Herr RegemenisChefen öfvergången ifrån andra kaptensbeställningen, utan befäl till kompanichefs med ett sådant — egenskapen af befordran; — för mig vill det dock synas öfverensstärmmande med sakens matur, och författningarmes mening, att all öfvergång till ett vidsträcktare befäl med högre lönevilkor innebar en befordran, hvarförutan Kongl. Brefven af den 21 Februari 1684, den 23 Februari 1768, och Förerdningen af den 12 November 1766, tillägga transpertsökande samma rätt som befordringssökande. Herr RegementsChefen uppgifver visserligen i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, att jag återbegärt en af mig i successions-frågan inlemnad ansökning. Men Herr RegeraentsChelfen förtiger, att sådane ansökningar icke äro inom Armåen ef bruket sanktioneradsa — att Kongl. Brefvet af den 18 September 1772 förklarat dem öfverflödiga, genom det deri RegemenisChefen antydda åliggande, att i succession föreslå den i teur varande officer, och, utan ait ansökning derom sker, inbemta hans yttrande: Afvensom att, i häandelse af förbigående, antingen, enligt Kongl. Brefvet af den 23 Juni 1794, vid förslaget foga den i tour varandes skriftliga afsägelse, eller ock enligt Kengl. Förordaingen af den 23 November 1756, detaljera skälen dertill. — Genom dessa upplysningar förklaras lätt, att ifrågavarande ansöknings återtagande blott hade för afsigt alt rätta den oformlighet, sem låg i sjelfva dess ingifvande, hvilken oformhghet af mig varit begagnad, för att väcka uppmärksamhet vid min rätt, hvars förnärmandeSjag redanghade ihört vara i fråga. VD Om Herr RegementsChefen, i likhet med! förclaringens uppgift, och i öfverensstämmelse med den deruti åberopade reglenentariska föreskrift, bade anbefallt min flyttniog inom kompaniet, med skyldighet att derinom be och vistas, så hade ingen juridisk anmärkning deremot kunnat äga rum, synnerligast om samma befallning gjort sig gällande sem generel princip, men sådant är icke förhållandet. — Herr RegementsChefen har genom Ordres, ensamt gällande för mig, förbjudit, att annorlunda än som permitterad, eller kommenderad, mig utom kompenict begifva, och detta oaktadt jag, som andre kaptenf saknade befål, och icke var i aktiv tjemstgöring stadd. — För mig synes det likväl, som en betydlig skilnad ägde rum mellan skyldigheten ut bo och vistas inom kempaniet, och att saksa rälligheten på några timmar besöka dess sranskap — någet förbud häremot, då icke tjenten dervid lider förfång, har jag förgäfves sökt inna både i Krigsartiklar och Reglementea. Hr Reg sementsChefen har visserligea förklarat det undaatag g jag i detta fall utgjort från mina öfriga kamrater, hafva tillkommit geaom hans rätt att permittera med den urskillning han varit skyldig att iakttaga, för vårdande af ordning och disciplin — det vill dock synas, som detta änlamål bäst och ändamålsen st befrämjades FR 1-1 a (a