Aftonbladet – 4 mars 1837, sida 1

bla porten. Det andra var ett enskildt arran gement af ungkarlar bland militären, som had inbjudit åtskilliga, förnämligast bland köpmans klassens fruar och döttrar, och partiet utgjorde af några och 40 slädar. Efter en längre tu utom staden, Sslutades det med middag och ba i Lilla Sällskapets hus vid Munkbron. Vi meddela här nedan kapten Arrhenii på minnelser i målet met Öfverstem Frih. Platen hvilka andra ämnen hindrat oss, att förr än dag införa: Under den 31 sistlidne Januari har jag er hållit del af Chefens för Kongl. Westgötha Re gemenrte, Herr GeneralAdjutanten och Kom mendören af Kongl. SvärdsOrden, Friherre A C. von Plaiens, till Kongl. KrigsHofRätten af gifne förklaring vid min emot bemälde Her GeneralAdjutaat förda klagan öfver en mig å dömd extrajudiciel bestraffning; och jamte de jag återställer handlingarne i målet, begagnar ja den mig lemnadeirätt, att vid Herr Regements Chefens förklaring, görade påminnelser, hvartil den föranleder. Herr RegementsChefen vidhåller ifortfarand den redan i de öfverklagade arresterings-ordernt angifoa öfvertygelse, att af mig hafva blifvi förnärmad genom åsidesatt helsning, och förklarar den uteblifna undersökningen som öfverflödig, af skäl, att förseelsen genom egen erfarenhet komrait till Herr RegementsChefens kännedom. Denna åberopade erfarenhet torde, i likartade fall sem detta, lätt blottställa den, om deras subordinerandes rätt ömsinta Förmannen, för stora misstag, om den icke hvilar på säkrare vetskap, än den en möjlig misstanka tillförer öfvertygelsen, snär det alltid måste ligga utem raöjlighetems gräns, att i ett större och talrikt besökt balrum, med en enda blick specielt uppfatta de af en högre embetsmans inträde samtidigt föranledda bugmingar. Och i öfrigt, om äfvem denna antydda öfvertygelse grumdade sig på ett verkligt och erkändt factum, förändrades derigenom ingalunda bestraffningens oformlighet, och jag skulle af sådan arledming, utan ansvar inför Lagen, mer än gerna medgifva Herr RegementsChefem det skydd han söker för sin handling i 2 Kap. 27 Krigsaruklarne, om icke ett sådant medgifvande komprometterade samningen, — vore som prejudicat vådligt, — och inför epiniunen gjorde mig förfallen tll en svårare förseelse emot konvenansen. Jag nödgas af detta skäl mot Herr RegementsChefeas anspråk på vitsord i förevarande fråga, åberopa 14 Kap. 35 KrigsArtiklarne, som, i fråga om oförrätt mot egen person, frånkänner Förman det vitsord, som blott är honom tillagd, rörande tjenstefel.5 ER Väl o-höll jag år 1833, genom Herr Majoren och Riddaren Lind af Hageby, appimaning att oftare uppvakte Herr RegementsChefen, med förespegliog af de vådor Herr RegementsChefens ovilja i annat fall kunde medföra. Men då denza uppmaning uteslutande bar stämpeln af ett enskildt, som mig syntes, af välvilja dikteradt råd, saknade all ofliciell egenskap, och då jag redan förut blifvit af Herr RegementsChefen mött med en utvisning, var jag både berättigad och pligtig undvika alla besök, som icke egde gemenskap med tjensteåligganden, eller genom ordres vero anbefallda. Och som härtill kommer, att jag vid Herr ReogementsChefens besök i Skara den 26 sistledne September, endast i ekonomiska angeligeuheter, som permitterad, uppehöll mig i staden, och af sådam anledning från kompani-station icke medfört mia uniform, äro de talvika anledningarne till det uteblifna besöket — hvilket arresteringsorderne rubricera som tjenstefel, men deremot Herr RegementsChefens förklaring blott som en afvikelse från vanligt bruk,å— lätt förklarade. Den skilnad Herr RegementsChefen vill finna emellan arrest med post för dörren, som jag begagnat ordalagen, och arrest under bevakning af en kerporal, som reglementets redaktion Iyder, hvilken korporal går, sitter eller står vid dörren, — kan jag icke förklara. Min arrest bar dessutom ögt sådana afvikelser från reglemeniet, som t. ex. att nyckela till mitt rum periodiskt veril förvarad i dan bevakande kor92 AA PL Fr. Jr